En månad är lång tid att inte ha skrivit på, speciellt när man hade som nyårslöfte att börja skriva mer. En månad är till och med så lång tid att man både hinner flytta in i en ny lägenhet, börja ett nytt jobb, bli en nyans blekare, skaffa nya poolers, utöka sitt ordförråd med fem nya ord, köpa nya kläder, ha fet fest, få en cm längre hår, ha gäster från sverige, komma underfund med vad man nog vill göra med de tre närmsta åren av sitt liv, testa en ny maträtt OCH få nya kunskaper. De kunskaper jag fått den här månaden är mest sådana som ryms under rubriken "don't do" och jag tänkte dela med mig av dem så ni slipper göra samma misstag som jag.

GÖR INTE

- Ha inte fest utan att kontrollera ifall det finns cigarettfimpar i brödrosten dagen efter, rökt formfranska är inte med i guide michelin.

- Lägg inte alla matvaror du har på en hylla som sitter fast med två fattiga skruvar - i lördags såg det nämligen ut som det gjorde i Bagdad för ett par år sen.

- Ta inte en siesta innan utgång - man vaknar aldrig innan halv 3 på morgonen och är då jättepigg.

- Flytta aldrig utan flytt/hyrbil, det är aldrig värt det. Dessutom blir man ovän med tunnelbanan då.

- Ge dig aldrig in i en diskussion med fransmän om kroppshår.

- Använd inte ord du inte är helt säker på. I fredags skulle jag säga till en kollega att det finns en kul klubb jag har varit på där man klär ut sig; jag sa att jag brukar gå dit och klä av mig. (déshabiller ≠ déguiser)

- Häng inte ut mattor och dukar på balkongen "på vädring" man intalar sig själv att det behövs vädras ännu mer tills det börjar regna.

Hoppas min lista besparar framtida olycka.

Vad gäller det som inte ligger på fail-listan kom jag på när jag satt på metron idag på väg till jobbet att jag faktiskt såg fram emot att jobba. Jag blev lite rädd för den känslan eftersom människan är byggd att inte gilla att arbeta och istället klaga på att chefen t.ex. har fula kläder.

Sen jag började nya jobbet har jag lärt mig hur det måste kännas för mannen i som gick upp för att ringa i klocktornet så att alla andra i byn skulle vakna. Ibland börjar jag jobba SÅ tidigt att jag inte hunnit gå och lägga mig innan jag ska upp, jag börjar SÅ tidigt att festfolket från kvällen innan fortfarande härjar, jag börjar SÅ tidigt att jag ser folket som skrapar in sina tags i tunnelbanan (har alltid undrat hur de gör btw de använder små rakblad, om det var nån som var intresserad)

När man kommit över morgontröttheten är dock jobbet väldigt kul och jag skrattar mer än jag pratar, jag är kär i min kollega som utbildar sig till flygvärdinna för att ragga på killar. Han har alltid mascara och snor voguetidningarna från jobbet för att göra kollage hemma. Vi kallar oss för familj och efter en månad känns det faktiskt lite så och som vanligt är jag den jobbiga viktigpettern till lillebrorsa som alltid retas.

Nu börjar skrivandet på allvar, jag lovar, inget tjaffs. Men nu ska jag vara kärring och lägga mig innan elva för imorrn ska jag jobba tidigt och sitta bredvid lodisar som röker på metron för att det är så tidigt att ingen orkar säga till.