En hyllning till Sverige

Hej sverige!

Jag har nu lagt ner ungefär ett och ett halvt år här i Paris på att göra listan med saker som är dåliga med Sverige längre. Listan som mest består av mina egna irritationer som "hatar att handtaget i tunnelbanerulltrapporna går snabbare än själva trappan" har nu bleknat lite efter ett tag i en stad som inte är fläckfri den heller.

I helgen var jag i världsmetropolen Göteborg för att hålla hand med francis och köa till systemet på fredag kväll med 1,3 miljoner andra personer.

Som varje gång på besök i Sverige gjorde vissa saker på irritationslistan mig helt galen,

typ:

"finns det inga andra skor än converse?"

"hur fan kan det vara 10 grader i juni?"

"vem sa åt ett helt land att köpa sodastream och spikmatta?"

"varför i helvete kallas det radio om det enda de kan spela är Veronica Maggio?"

och framför allt "HUR KAN BRÖD VARA SÅ FRUKTANSVÄRT DYRT?!"

Efter en finfin helg kom jag dock underfund med en grej på flygplanet hem att Sverige ändå inte är så dumt. Maggios ord (som så klart till och med ekade på flygplanet) om att 10 000 meter över jorden ser man allt mycket klarare, och det gör man. Tittar men ner på Sverige från ett flygplan kan man inte annat än att få ett stick i hjärtat, det är ju så jävla gulligt. Röda hus med vita knutar i ett hav av grönt och mil till civilisation är inte så vanligt nu för tiden, men i Sverige lyckas vi.

Man kan leka personen som flyttade ifrån kylan, bag-in-box, jantelagen, folk som ställer upp varor på bandet med streckkoderna åt samma håll, herr gårman, att ignorera sina grannar, bokhyllan billy och systemetköerna. Men jag vill hellre vara personen som älskar Sverige, dock bara på distans. Sverige är toppen ändå, finns det någonstans i världen där allt är så himla bekvämt som i Sverige? Du behöver inte tänka på vad du ska göra på onsdagskvällarna, det tar TV4 hand om och oroa dig inte - alla caféer i Sverige har laktosfri mjölk.

Sverige är blått och gult, rött och blått men för det mesta grått och tack för att du gör så jag känner mig så hemma när jag är där, men framförallt för att du får mig att hitta anledningar till att vilja stanna utomlands.

Heja Sverige

Här är din alkoholprofil!

Vi har firat jul för andra gången iår, vilket känns bra. Vi applicerade, "inget är omöjligt" på jesus födelse och tyckte att han lika gärna kunde fötts i maj också och gick på julfest och dansade runt gran o pussades under misteln.

Svenska och danska julvisor ekade mellan de parisiska hustaken och som vanligt på skandinaviska julfester är alla alldeles för törstiga och kan inte förstå när det blivit nog med punch. Folk börjar skrika, hälla ut chips på golvet och klättra över räcket på balkongen. Den enda fransmannen som var där igår undrade om han kommit till en rehabklinik där personalen var på semester. Han kände sig som att han var på studiebesök på ett zoo.

Inget att hänga i julgranen.

Jag har alltid undrat vad det är som gör att vi, som är uppväxta norrut, fullkomligt får hybris när vi ser en flaska alkohol. Fransmän är uppvuxna med att få rosé och vatten till lunch och när de dricker vin på bar finns en limit. Den finns inte hos Svenskar.

Vi dricker tills vi stupar och ofta hör man nån säga:

"fan va kul det var igår - kommer inte ihåg ett piss.."

Alla vet ju att fransmännen gillar sitt rödvin, men vi ÄLSKAR alla typer av vin och sprit till den grad att vi inte kan lägga band på oss. vilka ÄR vi?

Vi ser på det som något som är oundvikligt i ett socialt sammanhang och därför häller vi i oss litervis med sprit för att bli intressanta och när vi börjar tycka att det blir för dyrt att köpa på systemet flyttar vi utomlands, till Frankrike till exempel, där vinet kostar 1€ och dricker ännu mer än innan.

när ska detta sluta?

Jag skyller det på samhället sen jag kom hit, fan, ska vinet vara så billigt får väl folk förvänta sig att svenskar kommer hit, dricker sig aspackade på klubb och förstör stämningen. Jag sa allt det här till en kollega på jobbet, vederbörande såg ut som han hade svalt en gaffel och sa åt mig att jag väl har ett eget ansvar att inte dricka. Jag ifrånsäger mig allt detta ansvar. 

Dock är det dags att dra ner på vardagsglaset - vill inte ha skrumplever och skrumpen själ när jag är gammal räv.

In the meantime,

skål.

Fuck, it's friday

När det är varmt ute startar ett gäng kemiska reaktioner, atomer börjar röra på sig, minus blir till plus och hjärnan börjar fatta dåliga beslut. Lägger man till ett "fuck it's friday" är gränsen mellan katastrof och succé bladtunn.

Jag gillar folk som fattar fattiga beslut, det roar mig.

I helgen har jag observerat i eiffeltornets skuggiga park after hours och på paris ruggigaste bar/klubb Truskel, de dåliga beslutens mecka. När man stiger över tröskeln till truskel ifrågastätter man mänskligheten och den svettkantade lukten av öl som torkat in på huden påminner en om att åka flak, fast inomhus. Alla är där för att fatta dåliga beslut och exprimentera med sin sexualitet. Jag var endast där i forksningsyfte, jag slutar aldrig imponeras hur fort skandinaviska tjejer är redo att klä av sig för fransmän som försöker prata engelska. Jag måste erkänna, they've got game.

Det är exakt som när två duvor raggar upp varandra, killen ser ut att ha levt på gatan halva sitt liv, burrar upp sig och tjejen ser ut som hon precis har ätit en näve grus.

Efter tre minuters obligatoriskt "dansande" är det on.

Jag såg en kille göra succé med tröjan: lame in bed, but rich. Tjejer gillar väl när man är rakt på sak och, jag menar han var ju rik.

Ändå beundrar jag fransmännen och deras öppenhet, som min kollega på jobbet så ödmjukt lägger fram det:

LES NUS, LES PLUS OSES ET HEUREUX DU MONDE, LES PARISIENS

Det finns ingen idé att inte bjuda på sig själv enligt honom, när jag var med honom och min manager på gayklubb för ett tag sen fick jag se hur de spelar I sitt natural habitat, det är ingenting blygsamt där inte alla i gaysocieteten känner alla och jag tror jag hörde

"saluuut, kommer du ihåg mig jag tror vi låg förra fredagen" tre gånger under kvällen, på torsdagar på  flèche d'or osar det testosteron och pojkarna går aldrig hem ensamma.

I fredags klockade jag dock ut tidigare och lämnade singeltjejerna själva åt sitt gnuggande på truskel och tog sällskap med en vilsen själ längs grands boulevards, han undrade varför ingen tjej ville ha honom. Jag rådde honom att om han skulle lyckas på truskel fick han ta och sluta raka sig och sluta duscha, bete sig mer franskt och "douche-igt"- eller byta bar.

KOM NU PERSSON

chinese man - get up par carojujucarojuju

Idag valde min dator att slumpa låtar genom mitt otroligt välförsedda itunesbibliotek som inte uppdaterats mycket sen åttan och kom över låten med det extremt klassiga namnet "superfitta". Efter att ha lyssnat på låten, som tog mig ner bad-memory-lane och som ärligt talat fick mig att få lite dåligt samvete när de säger "sitter du kommer din rumpa växa fast" , bestämde jag mig för att..

NU FÅR DET FANIMEJ VARA NOG

Nu börjar nya tider och det är nog med latheten. Paris på våren gör en tydligen lat när man är bekväm.

Detta var min chef på jobbet inte sen med att anmärka på idag när hon bad mig städa hyllorna utförligt i köket. Jag torkade bara det som syntes och sket fullständigt i det andra. När hon såg det blev hon sådär arg och rabiat som bara riktiga fransmän kan bli och med skam fick jag ta mig i kragen och torka bort det jag missat samt det saliv en människa är kapabel till att producera under 3minuter efter hennes fräsande.

Min chef gillar att ge stryk också, hon säger varje gång hon slåss att det här med aga inte bara är bra för barn.

Om ni inte redan märkt det gillar jag att krydda lite men jag anser att livet inte är lika lattjo utan lite extra. I övrigt älskar jag mitt jobb. När vi inte har några kunder brukar jag och min kollega, som föddes med stor rosa rosett i pannan, komma på nya moves han kan använda på dansgolvet på bögklubbar. Ni är välkomna till 121 rue reaumur efter lunchrushen för smakråd.

I övrigt njuter mycket av livets frukter och vår fruktssamhet, det måste man, bara för att det är nog med lathet är det inte nog med lycka. Ikväll tar jag och mamma M varandra i hand och hoppsar till eiffeltornet och pimplar vin med diverse och nu när jag bestämt för att det ska vara nog låter jag mig inspireras av låten där uppe och har därför döpt om blogg och klockat in i det nya livet som aktiv och duktig idiot.

juste kolla vad jag hittade på internet idag, bra att nån har fattat. haha, tack du pysen som skrev det här det värmde iaf!

( http://wilda.blogg.se/2010/march/jag-bor-i-paris-nu-inte-jag-alltsa.html )