”Det är vardagslivet som är det riktiga livet” sa en gång en väldigt klok person.

Den här personen visste vad den pratade om och visst är det så, det vi gör dagligen och våra små vanor och ovanor gör oss till dem vi är och sedan vårt parisvardagsliv på riktigt börjat kicka in har vi lärt oss ett och annat om varandras vanor. Mamma har visat sig vara en sån som får utlopp för diverse aggressioner i sömnen som hon samlat på sig under dagen och jag har visat mig vara en sån där som aldrig plockar upp efter sig och ”glömmer” att gå ut med soporna, diska och köpa frukost.

När vi satt och blickade ut på det som är vårt ”riktiga” vardagsliv och såg kom-ihåglappar bl.a. innehållande ”handla, duscha och sova” insåg vi hur lite tid vi har att ta hand om saker inte mist oss själva. Med våra scheman är det nästan omöjligt att ha tid med saker som att städa badkaret, storhandla eller ens tänka och plötsligt började jag undra om det där citatet verkligen var så bra trots allt. Den här kloka personen hade uppenbarligen inte haft ett 14 timmars schema tidigare och jag skulle vilja påstå att det inte alls är så som den personen påstår. Det är ju det roliga man jobbar mot och som gör vardagslivet värt, det är när man haft en riktigt lyckad kväll en lördag som man säger att det var värt veckans slit.

Allt detta kom jag underfund med när jag såg mammas ”veckoplanering”, först hade hon skrivit det som måste göras, och sedan det roliga som händer i veckan som en belöning. Det är belöningen som är livet, resten är bara transportsträcka! Eller aa.

Med tanke på att det var mig själv jag citerade tidigare kommer jag aldrig erkänna att det var helt fel sagt men jag tänkte ändra det lite och istället säga ”Det är vardagslivet som är det riktiga livet, men det är bara det roliga som gör vardagslivet värt.”

Med det ur världen förväntar jag mig en jävligt stor belöning för mina långa dagar i framtiden och det tror jag att jag kommer få. Det kommer hända så mycket roliga saker den närmsta tiden att jag inte kan sitta still när jag tänker på det, men just nu är det lite trist att stiga upp på morgonen och få kolsvarta fötter och ett knäckebröd till frukost för att ingen haft tid att varken städa eller handla. Det är precis som i en film när huvudpersonen ska ha det lite jobbigt vilket nästan alltid illustreras med att det börjar regna och när personen ifråga fäller upp sitt paraply, som direkt vänds ut och in av vinden, suckar högt.

Dock om man är riktigt uppmärksam hörs alltid början till en ”du-klarar-det-här-låt” och det är precis så det är för oss just nu, lite segt men i bakgrunden kan man höra låten spelas högre för varje dag som går.

Nu har det gått sådär pinsamt lång tid sen sist jag skrev att jag knappt vet var jag ska börja just nu. Jag kan ju säga att den sista tiden var stressig, mysig, rolig och jobbig och det kommer vara så nu för nu har vardagslivet kickat in och det känns tryggt och bra! Mina dagar är 13 timmar långa just nu eftersom jag går i skolan från 08-11.30 och jobbar från 13.00-21.00. Dock har jag aldrig lärt mig så mycket som jag gör just nu.

Min karriär på herravdelningen på Zara blomstrar (just det) och jag har lärt mig hur man "gör saker perfekt" (som om jag behövde lära mig det) allt är så perfekt i vår butik att min responsable känner på en kilometers avstånd om de marinblåa polotröjorna ligger lite slarvigt. Han är en gullig filur som gillar hårgelé, perfektion och nu mig. Mest tycker han nog om mig för att jag gör som han säger och inte ifrågasätter allt som de franska tjejerna gör och för att han tycker att jag har fint hår. Han tycker att det är viktigt att man ser bra ut och ibland ber han mig att bara stå som en idiot och hälsa folk välkomna. Men jag har ingenting emot det här, jag tycker om mitt nya jobb och jag har lärt mig så mycket franska och hur man läser sträckkoder.

Den här veckan har jag gått utbildning på en hysteriskt stor Zarabutik i Montparnasse för att lära mig hur kassan fungerar. Det har varit jättekul och det roligaste av allt är min "utbildare" som heter Alex som har fetaste ADHDn och någon form av damp han är toppen. Han kan inte koncentrera sig på att prata och andas samtidigt och han försöker göra fem olika saker samtidigt för att aldrig vara uttråkad. Han är jättelång med flygigt svart hår och armar och ben som är överallt hela tiden och jag har aldrig skrattat så mycket på jobbet. Juste igår fick jag "anropa" i mikrofon i hela butiken på franska, det var lätt dagens om inte veckans höjdpunkt. Har alltid velat göra det och tanken på hur busigt det skulle vara att säga något opassande så hela butiken hör gör det ännu roligare.

Tja, på hemmaplan är allt som vanligt, tropiskt hetta, mycket kärlek OCH vi har fått en ny möbel som vi har döpt till KAFFUNGRILL. En kaffungrill är något som representerar allt som är bra med den här världen, den är praktisk, den sparar oss tid och rum i våra stressiga dagar och den kan koka kaffe, rosta bröd OCH grilla bacon samtidigt. Mina damer och herrar michaela och jag har fått ett barn och vi älskar det, man måste uttala det med portugisisk accent caffoungril.

I helgen hade vi finbesök och vi har aldrig varit så lyckliga tjejer. Och jag vill även passa på att hylla den vedervärdiga porslinshunden som madame har i salongen som alltid framkallar hjärtattack när man går förbi den. Vi har döpt den till Eskil.

life on the dime

Tröttheten är påtaglig i takt med att det börjar bli mörkare och min och mammas insikt i vår pengasituation blir djupare. Avsaknad av pengar är aldrig kul att komma till insikt med och när vi gick och la oss igår var min stress mer än jag kunde hantera, resultatet var att jag inte sov på hela natten och istället lyssnade på när mamma pratade i sömnen. Det var iofs rätt underhållande. Denne hade uppenbarligen inte lika mycket stress som jag och utbrast i 125 decibel "COCA-COLA" mitt i natta. Dagens ungdom.

Efter det var det ingen idé att försöka somna om utan istället räknade jag först får och sen på hur vi i framtiden ska klara hyran med våra löner som förmodligen kommer ligga på typ-s'här 756€.

Såhär gick tankegången:

600 till hyra - givet

100 till mat - givet

30 till metrokort - givet

15 till internet som vi ska skaffa den här månaden - givet

Happ då blire 11€ kvar till nöjen då. FAN VAD KUL DET KOMMER ATT BLI ATT BO I PARIS!

Inatt var mitt mantra "fml" och när klockan ringde hade varit vaken alldeles för länge för att det skulle vara okej.

Asså egentligen är jag inte så himla orolig, så länge vi klarar hyran så fixar sig resten. Vi har nämligen utvecklat en ny talang, även kallat tattarfasoner. Det går ut på att vara kleptoman med finess. Eller ska jag kanske kalla det för robin hood-metoden? Lite ketchup, senap, salt, peppar, el, intenetanslutning och en thekanna från McDonalds kommer inte fattas någon men gör stor skillnad i vår röda matkassa vi har hemma! Ta från de rika och ge till Frans och mamma helt enkelt. Övriga fynd vi gjort är gratis bord från IKEA, hittad träskiva på gatan nu använd som diskställ i vårt kombinerade kök/badrum och sist men inte minst har vi utökat vår servis hemma med x antal, från krogen medsnodda, glas.

Livet är svårt utan cash men ändå ganska kul. I skrivande stund sitter jag och snyltar på McDonalds internet och el och tro inte att jag tänker ge dem något för det nej jag har med mig eget the hemifrån JAJJEMÄN.

I veckan ska vi tvinga franska staten att ge oss bostadsbidrag om det så krävs att jag måste sno en kniv från McDonalnds och hota dem med.

Atottalör