Vårstädning

CalÉ

Idag har vi vårstädat. Inte alls hemma, det skulle ju kanske varit bättre, men nej idag har vi röjt undan allt som är jobbigt, dunkat huvudet i väggen och skrikit i kudden.

Det behövdes en sådan dag för jag har lidit av kronisk sugar-hangover från all sötma som staden har att erbjuda att man måste stanna upp och kräkas lite grann.

       Nu har vi börjat på ny kula och vi rullade in på Perssons kille Toms spelning, något som vi tackade oss själva för att vi gick på när vi hoppsade hem i solnedgången.

Baren var som tagen ur en film och musiken var grym. Men bäst var nog ändå deras finska kompis som direkt studsade fram till oss som en duracellkanin och ville berätta om sitt livs motto.

Efter någon minuts obligatoriskt skämtande om Ei saa Peittää fick vi lära oss följande:

Life has one door and six hundred windows.

Lite smått förvirrade frågade vi vad det hade med någonting att göra och fick det förklarat för oss att livet är som ett hus. Ja, det var väl självklart. Den finske grabben hade dragit en parallell från uttrycket om att när Gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster och formade detta uttryck efter det. Han tyckte nämligen att när man föds stängs dörren efter en och you're on your own men automatiskt öppnas exakt sex hundra fönster.

Så var det med det och det är härmed mitt nya motto också. 

Jag frågade om man någonsin kan ramla ut ur någon av fönstrena och därmed förlora sig själv. Svaret var "Ja, men då skulle du ju se ganska dum ut om du dog för att du ramlade ut genom ditt egna fönster."

Nu ska vi gå tillbaka till vår sugar-high och va fett nöjda med att det är typ 20 grader varmt.

Warp my life

Den här helgen har både mamma och jag varit på semester. Mamma har varit i ett annat land för att hälsa på sin dotter och mitt jag har bara varit någon annanstans.

Mitt jag bestämde sig för att åka på semester ungefär i samma ögonblick som jag träffade mamma för resten av helgen var jag inte mig själv. Allting var på sniskan och jag strösslade bittra kommentarer lite här och var och förbannade folk utan grund, men så får det vara ibland.
Det var jättemysigt att träffa mamma och mat har nog aldrig smakat så bra som när vi var ute och åt på lördagen. Jag åt nog halva min kroppsvikt i mat den kvällen och efter det gick jag och Persson till röda baren och umgicks med "bullar" som hon brukar kalla franska ungdomar med lite för bra koll på mode för sitt eget bästa. (Typ 15åringar som tar tunnelbanan till götgatan bara för att bli sedda där.)

Sen hände en annan bisarr grej, när jag skulle åka hem den kvällen såg jag en kille dö. Han och hans moppe blev påkörda av en biljävel. 

Välkommen till Paris.

Nej, idag hittade jag äntligen mitt jag igen. Hon satt där för sig själv på place de la concorde och såg så där skadeglad ut. Hon hade ju vart på semester och där jag hade varit hade det varit kallt och jobbigt. Men nu är vi sams igen och vi har bestämt oss för att vi ska vara vänner nu, iallafall tills vidare

Jag har inte dålig musiksmak, det är bara det enda jag orkar lyssna på. Hjärndöd musik

Kändismingel och fashion pack

Okej jag måste samla mig lite grann innan jag berättar om kvällen i torsdags.

Det finns nämligen inga ord som skulle göra kvällen rättvisa men jag kan ju säga utan att överdriva att det var den bästa kvällen på VÄLDIGT länge.

Vi mötte upp en kompis till en kompis till en kompis.. ja du fattar, som skulle ta oss till "något fashion week event." Jo tack, när vi gick ur taxin och såg Sienna Miller stå utanför förstod vi att det var mer än det. Väl inne på detta Hôtel Meurice stod Viktor & Rolf och poserade framför kameran med deras lilla tax i famnen. De är som bill och bull med sina perfekta kavjer och allt de gör ser perfekt ut, ungefär som de övat framför spegeln. Det var deras fest och överallt fanns gigantiska blomarrangemang och gratis champagne. Jag tappade hakan ända ner till marken när jag såg Grace Jones balla moves och där stannade den resten av kvällen.

Vi hade alltså hamnat mitt i hjärtat av hela världens fashion pack och minglade runt bland modefotografer och modeller. Jag lugnade mig själv med att det är okej att vi inte ser ut som Victorias secret modellerna som stod till höger eftersom vi är "riktiga människor" och att de säkert inte ens är trevliga men sen när Isabelle tog mod till sig att gå fram till Alessandra Ambrosio sprack det, hon var ju trevlig.... 

Ja, det här kan man ju bli van vid tänkte jag.

När snittarna och champagnen började ta slut var det dags för fashion pack att byta läge till "montana" och när de i dörren frågade vilken tidning vi jobbade för skingrades folkmassan och Lindsay Lohan gick raskt förbi med ungefär trettiosex ivriga paparazzis. 

      Quelle folie. Vi andra, dödliga fortsatte på L'arc och inte förrän jag kom dit märkte jag att jag inte hade andats på hela kvällen.

Nej, den här kvällen var minst sagt en pärla som jag kommer lägga på ett hemligt ställe och ta fram när jag har tråkigt bara för att påminna mig själv om att det faktiskt var på riktigt.

Igår såg jag för övrigt Karl Lagerfeldt och Stevie Wonder ute. Rätt ballt

"The season has started"

Här måste man röka för att få vänner har jag blivit tillsagd

Nu har vi mått så där oförskämt bra i ett par dagar och bara marinerat oss i vår gamle vän solen som vägrat visa sig "på grund av förhinder" på snart ett halvår nu. Idiot.

Varje dag går jag både till och från skolan för att det är vår nu, eller kanske mest för att jag är för snål för att köpa busskort men det är bra att skylla sin snålhet på något.

Allt med våren är bra. Jag får fräknar och det känns inte lika taskigt att inte lämna pengar till de ca 50 hemlösa man går förbi under tiden man går till skolan.

I eftermiddags åt jag cheeseburgare i Parc de Luxembourg med Norskan och en Amerikansk tjej som tycker att det är lättare att få kompisar om man röker. Hennes teori om att rökare alltid har någonting att prata om, som till exempel vad man har för motiv på tändaren eller om man någon gång försökt sluta, gjorde att jag fick ont i huvudet. Men det gjorde ingenting för nu är det vår och då kan man göra vilken min man vill bakom sina stora solglasögon utan att personen man pratar med ser det. Rätt kul faktiskt.

Sist men inte minst har vår judiska vän nu meddelat att "The season" has started. Vi vet ännu inte vad "The season" has in store for us, men jag tror det kommer bli episkt även om jag är lite rädd i smyg för vad han anser vara episkt.

När jag kom hem kände jag att jag inte hade gjort någonting idag men efter vidare fundering kom jag fram till att det är skillnad på att få saker gjorda och att göra saker.

Idag har jag inte direkt fått någonting gjort men jag har gjort en massa saker, eller ja.

Idag har jag:

- Ätit alldeles för mycket frukost

- Gått till skolan eftersom det är 16 grader och sol idag.

- Blivit avkastad en buss eftersom mitt busskort har gått ut och därmed insett att jag har varit här en hel månad redan....

- Gått till stora Sorbonnebyggnaden för att få information om studier men fick istället livsråd från en man med stort skägg. Han tyckte att jag skulle åka till England och plugga istället för att vara här, det tyckte inte jag.

- Kallpratat med en asiat om vädret. Vi kom fram till att det var bra.

- På hemvägen svurit åt en cyklist som höll på att köra på mig.

- Beundrat alla snygga människor på Boulevard st Michel som alla skulle platsa i The Sartorialist medan jag lyssnade på "Très Très chic - Mocean Worker"

- Tyckt att jag är ganska ball.

- Sett samtliga sevärdigheter i Paris, Triumfbågen, Eiffeltornet, Pont Neuf, La Seine ja till och med så gick jag hela Champs Élyssées upp.

- Vinkat till turister på en sightseeingbåt.

- Och sist men inte minst har jag kommit på att jag är fett nöjd med livet.

Inte så där jag-kom-på-att-jag-är-ledig-från-skolan-imorgon-glad utan jag-tror-jag-är-lyckligare-än-någonsin-glad.

Ha så kul i ert slaskväder!

Typ såhär känner vi oss idag. Typ.