please don't get ready to rumble

Idag bestämde jag mig för att sätta mig på café själv och rensa tankarna och bara koppla av med en kopp och vara ifred ett slag.

I den här stan får man liksom aldrig vara ifred, man är alltid på jobbet med uppmärksamhetskåta människor, med familjen (michaela och tjejerna), på färgglad och skrikig bar, på stan med arton miljoner hetsiga turister, i park med fulla tjejer o killar eller dyl.

Som jag trodde fick jag inte riktigt vara tyst i fred på mitt café som jag hade önskat heller för alla människor runt omkring petade på hjärnan hela eftermiddagen. Var det inte nån pubertal kepskille som försökte pracka på pizzahut-kuponger var det paret bredvid mig som satt och rökte på och ville ha en tredje opinion på om tjejen såg tjock ut eller inte.

Jag låtsades att jag inte pratade franska och stirrade apatiskt rakt ut på folkmassan istället. De kan inte störa mig tänkte jag. Men folket idag var allmänt störigt där jag satt och försökte höra mina egna tankar och på en timme hann jag störa mig på och skratta åt följande pajaser.

- en 60årig excentrisk tant med rött hår och nätstrumpbyxor som åkte sparkcyckel

- en gravid kvinna som stod o rökte

- en död hund

- en lodis som satt och skrek av skratt efter att ha petat i näsan

- en duva som hade stumpar till fötter och åt fimpar

- ett gäng kineser med munskydd, alltid lika underhållande

- en enmansorkester

bon

Paris är en enda stor cirkus, vilket är gött för det mesta men ibland undrar man om folk medvetet försöker leva upp till den överdrivna, spexiga clichén som finns om parisare. Jag hittade helt enkelt inte min röda clownnäsa idag så jag stängde min skrivbok som jag täckt i blått bläck med observationer och tankar och satte mig på metron hem. SÅKLART satt det en sån där pratsjuk jeppe bredvid mig som pratade örat av mig tills jag bytte vagn. Men det är bra, imorgon när jag är i ett bättre state of mind pratar jag gladeligen med pajaser på metron, jag kanske till och med trollar men idag clockar jag ut och lägger kudden över huvudet. Jag ska nämligen ladda för musikfestivalen som kulminerar imorgon och vi ska alla vallfärda till la defense för att se Hindi Zahra.

En hyllning till Sverige

Hej sverige!

Jag har nu lagt ner ungefär ett och ett halvt år här i Paris på att göra listan med saker som är dåliga med Sverige längre. Listan som mest består av mina egna irritationer som "hatar att handtaget i tunnelbanerulltrapporna går snabbare än själva trappan" har nu bleknat lite efter ett tag i en stad som inte är fläckfri den heller.

I helgen var jag i världsmetropolen Göteborg för att hålla hand med francis och köa till systemet på fredag kväll med 1,3 miljoner andra personer.

Som varje gång på besök i Sverige gjorde vissa saker på irritationslistan mig helt galen,

typ:

"finns det inga andra skor än converse?"

"hur fan kan det vara 10 grader i juni?"

"vem sa åt ett helt land att köpa sodastream och spikmatta?"

"varför i helvete kallas det radio om det enda de kan spela är Veronica Maggio?"

och framför allt "HUR KAN BRÖD VARA SÅ FRUKTANSVÄRT DYRT?!"

Efter en finfin helg kom jag dock underfund med en grej på flygplanet hem att Sverige ändå inte är så dumt. Maggios ord (som så klart till och med ekade på flygplanet) om att 10 000 meter över jorden ser man allt mycket klarare, och det gör man. Tittar men ner på Sverige från ett flygplan kan man inte annat än att få ett stick i hjärtat, det är ju så jävla gulligt. Röda hus med vita knutar i ett hav av grönt och mil till civilisation är inte så vanligt nu för tiden, men i Sverige lyckas vi.

Man kan leka personen som flyttade ifrån kylan, bag-in-box, jantelagen, folk som ställer upp varor på bandet med streckkoderna åt samma håll, herr gårman, att ignorera sina grannar, bokhyllan billy och systemetköerna. Men jag vill hellre vara personen som älskar Sverige, dock bara på distans. Sverige är toppen ändå, finns det någonstans i världen där allt är så himla bekvämt som i Sverige? Du behöver inte tänka på vad du ska göra på onsdagskvällarna, det tar TV4 hand om och oroa dig inte - alla caféer i Sverige har laktosfri mjölk.

Sverige är blått och gult, rött och blått men för det mesta grått och tack för att du gör så jag känner mig så hemma när jag är där, men framförallt för att du får mig att hitta anledningar till att vilja stanna utomlands.

Heja Sverige

Här är din alkoholprofil!

Vi har firat jul för andra gången iår, vilket känns bra. Vi applicerade, "inget är omöjligt" på jesus födelse och tyckte att han lika gärna kunde fötts i maj också och gick på julfest och dansade runt gran o pussades under misteln.

Svenska och danska julvisor ekade mellan de parisiska hustaken och som vanligt på skandinaviska julfester är alla alldeles för törstiga och kan inte förstå när det blivit nog med punch. Folk börjar skrika, hälla ut chips på golvet och klättra över räcket på balkongen. Den enda fransmannen som var där igår undrade om han kommit till en rehabklinik där personalen var på semester. Han kände sig som att han var på studiebesök på ett zoo.

Inget att hänga i julgranen.

Jag har alltid undrat vad det är som gör att vi, som är uppväxta norrut, fullkomligt får hybris när vi ser en flaska alkohol. Fransmän är uppvuxna med att få rosé och vatten till lunch och när de dricker vin på bar finns en limit. Den finns inte hos Svenskar.

Vi dricker tills vi stupar och ofta hör man nån säga:

"fan va kul det var igår - kommer inte ihåg ett piss.."

Alla vet ju att fransmännen gillar sitt rödvin, men vi ÄLSKAR alla typer av vin och sprit till den grad att vi inte kan lägga band på oss. vilka ÄR vi?

Vi ser på det som något som är oundvikligt i ett socialt sammanhang och därför häller vi i oss litervis med sprit för att bli intressanta och när vi börjar tycka att det blir för dyrt att köpa på systemet flyttar vi utomlands, till Frankrike till exempel, där vinet kostar 1€ och dricker ännu mer än innan.

när ska detta sluta?

Jag skyller det på samhället sen jag kom hit, fan, ska vinet vara så billigt får väl folk förvänta sig att svenskar kommer hit, dricker sig aspackade på klubb och förstör stämningen. Jag sa allt det här till en kollega på jobbet, vederbörande såg ut som han hade svalt en gaffel och sa åt mig att jag väl har ett eget ansvar att inte dricka. Jag ifrånsäger mig allt detta ansvar. 

Dock är det dags att dra ner på vardagsglaset - vill inte ha skrumplever och skrumpen själ när jag är gammal räv.

In the meantime,

skål.

Fuck, it's friday

När det är varmt ute startar ett gäng kemiska reaktioner, atomer börjar röra på sig, minus blir till plus och hjärnan börjar fatta dåliga beslut. Lägger man till ett "fuck it's friday" är gränsen mellan katastrof och succé bladtunn.

Jag gillar folk som fattar fattiga beslut, det roar mig.

I helgen har jag observerat i eiffeltornets skuggiga park after hours och på paris ruggigaste bar/klubb Truskel, de dåliga beslutens mecka. När man stiger över tröskeln till truskel ifrågastätter man mänskligheten och den svettkantade lukten av öl som torkat in på huden påminner en om att åka flak, fast inomhus. Alla är där för att fatta dåliga beslut och exprimentera med sin sexualitet. Jag var endast där i forksningsyfte, jag slutar aldrig imponeras hur fort skandinaviska tjejer är redo att klä av sig för fransmän som försöker prata engelska. Jag måste erkänna, they've got game.

Det är exakt som när två duvor raggar upp varandra, killen ser ut att ha levt på gatan halva sitt liv, burrar upp sig och tjejen ser ut som hon precis har ätit en näve grus.

Efter tre minuters obligatoriskt "dansande" är det on.

Jag såg en kille göra succé med tröjan: lame in bed, but rich. Tjejer gillar väl när man är rakt på sak och, jag menar han var ju rik.

Ändå beundrar jag fransmännen och deras öppenhet, som min kollega på jobbet så ödmjukt lägger fram det:

LES NUS, LES PLUS OSES ET HEUREUX DU MONDE, LES PARISIENS

Det finns ingen idé att inte bjuda på sig själv enligt honom, när jag var med honom och min manager på gayklubb för ett tag sen fick jag se hur de spelar I sitt natural habitat, det är ingenting blygsamt där inte alla i gaysocieteten känner alla och jag tror jag hörde

"saluuut, kommer du ihåg mig jag tror vi låg förra fredagen" tre gånger under kvällen, på torsdagar på  flèche d'or osar det testosteron och pojkarna går aldrig hem ensamma.

I fredags klockade jag dock ut tidigare och lämnade singeltjejerna själva åt sitt gnuggande på truskel och tog sällskap med en vilsen själ längs grands boulevards, han undrade varför ingen tjej ville ha honom. Jag rådde honom att om han skulle lyckas på truskel fick han ta och sluta raka sig och sluta duscha, bete sig mer franskt och "douche-igt"- eller byta bar.

KOM NU PERSSON

chinese man - get up par carojujucarojuju

Idag valde min dator att slumpa låtar genom mitt otroligt välförsedda itunesbibliotek som inte uppdaterats mycket sen åttan och kom över låten med det extremt klassiga namnet "superfitta". Efter att ha lyssnat på låten, som tog mig ner bad-memory-lane och som ärligt talat fick mig att få lite dåligt samvete när de säger "sitter du kommer din rumpa växa fast" , bestämde jag mig för att..

NU FÅR DET FANIMEJ VARA NOG

Nu börjar nya tider och det är nog med latheten. Paris på våren gör en tydligen lat när man är bekväm.

Detta var min chef på jobbet inte sen med att anmärka på idag när hon bad mig städa hyllorna utförligt i köket. Jag torkade bara det som syntes och sket fullständigt i det andra. När hon såg det blev hon sådär arg och rabiat som bara riktiga fransmän kan bli och med skam fick jag ta mig i kragen och torka bort det jag missat samt det saliv en människa är kapabel till att producera under 3minuter efter hennes fräsande.

Min chef gillar att ge stryk också, hon säger varje gång hon slåss att det här med aga inte bara är bra för barn.

Om ni inte redan märkt det gillar jag att krydda lite men jag anser att livet inte är lika lattjo utan lite extra. I övrigt älskar jag mitt jobb. När vi inte har några kunder brukar jag och min kollega, som föddes med stor rosa rosett i pannan, komma på nya moves han kan använda på dansgolvet på bögklubbar. Ni är välkomna till 121 rue reaumur efter lunchrushen för smakråd.

I övrigt njuter mycket av livets frukter och vår fruktssamhet, det måste man, bara för att det är nog med lathet är det inte nog med lycka. Ikväll tar jag och mamma M varandra i hand och hoppsar till eiffeltornet och pimplar vin med diverse och nu när jag bestämt för att det ska vara nog låter jag mig inspireras av låten där uppe och har därför döpt om blogg och klockat in i det nya livet som aktiv och duktig idiot.

juste kolla vad jag hittade på internet idag, bra att nån har fattat. haha, tack du pysen som skrev det här det värmde iaf!

( http://wilda.blogg.se/2010/march/jag-bor-i-paris-nu-inte-jag-alltsa.html )

En månad är lång tid att inte ha skrivit på, speciellt när man hade som nyårslöfte att börja skriva mer. En månad är till och med så lång tid att man både hinner flytta in i en ny lägenhet, börja ett nytt jobb, bli en nyans blekare, skaffa nya poolers, utöka sitt ordförråd med fem nya ord, köpa nya kläder, ha fet fest, få en cm längre hår, ha gäster från sverige, komma underfund med vad man nog vill göra med de tre närmsta åren av sitt liv, testa en ny maträtt OCH få nya kunskaper. De kunskaper jag fått den här månaden är mest sådana som ryms under rubriken "don't do" och jag tänkte dela med mig av dem så ni slipper göra samma misstag som jag.

GÖR INTE

- Ha inte fest utan att kontrollera ifall det finns cigarettfimpar i brödrosten dagen efter, rökt formfranska är inte med i guide michelin.

- Lägg inte alla matvaror du har på en hylla som sitter fast med två fattiga skruvar - i lördags såg det nämligen ut som det gjorde i Bagdad för ett par år sen.

- Ta inte en siesta innan utgång - man vaknar aldrig innan halv 3 på morgonen och är då jättepigg.

- Flytta aldrig utan flytt/hyrbil, det är aldrig värt det. Dessutom blir man ovän med tunnelbanan då.

- Ge dig aldrig in i en diskussion med fransmän om kroppshår.

- Använd inte ord du inte är helt säker på. I fredags skulle jag säga till en kollega att det finns en kul klubb jag har varit på där man klär ut sig; jag sa att jag brukar gå dit och klä av mig. (déshabiller ≠ déguiser)

- Häng inte ut mattor och dukar på balkongen "på vädring" man intalar sig själv att det behövs vädras ännu mer tills det börjar regna.

Hoppas min lista besparar framtida olycka.

Vad gäller det som inte ligger på fail-listan kom jag på när jag satt på metron idag på väg till jobbet att jag faktiskt såg fram emot att jobba. Jag blev lite rädd för den känslan eftersom människan är byggd att inte gilla att arbeta och istället klaga på att chefen t.ex. har fula kläder.

Sen jag började nya jobbet har jag lärt mig hur det måste kännas för mannen i som gick upp för att ringa i klocktornet så att alla andra i byn skulle vakna. Ibland börjar jag jobba SÅ tidigt att jag inte hunnit gå och lägga mig innan jag ska upp, jag börjar SÅ tidigt att festfolket från kvällen innan fortfarande härjar, jag börjar SÅ tidigt att jag ser folket som skrapar in sina tags i tunnelbanan (har alltid undrat hur de gör btw de använder små rakblad, om det var nån som var intresserad)

När man kommit över morgontröttheten är dock jobbet väldigt kul och jag skrattar mer än jag pratar, jag är kär i min kollega som utbildar sig till flygvärdinna för att ragga på killar. Han har alltid mascara och snor voguetidningarna från jobbet för att göra kollage hemma. Vi kallar oss för familj och efter en månad känns det faktiskt lite så och som vanligt är jag den jobbiga viktigpettern till lillebrorsa som alltid retas.

Nu börjar skrivandet på allvar, jag lovar, inget tjaffs. Men nu ska jag vara kärring och lägga mig innan elva för imorrn ska jag jobba tidigt och sitta bredvid lodisar som röker på metron för att det är så tidigt att ingen orkar säga till.

Just nu sitter jag och äter nutella ur burken och undrar för mig själv hur FAN, på ren svenska, vår flytt ska gå till egentligen.

Vi bor just nu hos Johan o Erik som har vart räddare i nöden och lånat ut sin lägenhet till oss medan de är utomlands lite granna. Vi är dem evigt tacksamma för att vi slapp bo på centalstationen de här nätterna och vi ska skämma bort dem med så mycket roy de önskar.

Iallafall har vi nu flytt krigszonen som skapades när vi skulle lämna tillbaka nycklarna till Madame på Blvd Raspail. Bruden är ju knäpp och både jag och Michaela hade sån lust att nita henne så knogarna vitnade, hon krävde oss nämligen på en hel fin, ovikt 100€ sedel för att vi haft BESÖK ett par gånger av kompisar etc. Hon var helt rabiat och höjde rösten åt mig rejält när jag försökte förklara för henne hur man lever ett liv och att man måste få ha gäster ibland. Hon förklarade för oss hur skönt det ska bli nu när vi ska åka och hur barmhärtig hon varit som inte ringt polisen på oss.

Det värsta av allt är hur hon suttit och noterat varje gång vi haft en besökare hos oss, gjort en ekvation med förhållandet mellan tiden vederbörande varit där och antalet kilowatt timmar denne eventuellt skulle ha förbrukat. När vi försökte förklara att vi levt i skenet av stearinljus i två månader skrattade hon högt och sa "stackars yasmina som är så fattig."

Mitt och majchies favoritsyssla den senaste veckan har varit att snacka skit om madame, och sista dagen bestämde vi oss för att hitta på hyss så vi kissade båda två i badkaret - utan att sköja ur det. HA-HA.

Iallafall.

Jag har varit på utbildning på nya jobbet och blivit placerad på Cojean bourse som ligger i 2a arrondissemanget där vi alla hoppsar runt i blåa t-shirts och tycker om varandra. Efter Zara hade jag glömt bort hur det känns att faktiskt trivas på en arbetsplats. På vår mysiga restaurang bryr sig alla om en och är genuint intresserad när man öppnar käften och gör man fel behöver man inte ställa sig i skamvrån. Idag gick jag in på en Zara och stökade ner lite bara för sakens skul. Kändes helt rätt.

Bus står högt upp på listan just nu som ni förstår, och i helgen busades det rejält på Regine med våra nya grannar som är jätteSYMPA allihop. Vi har haft tur vad gäller nya grannar iallafall och när vi var och lämnade lite väskor i nya lägenheten öppnades dörrarna mellan oss och grannen (Gary) och vi hade våningsfest i båda lägenheterna och i korridoren.

Bon.

Vi kan inte klaga helt enkelt, dock lyckas jag som vanligt hitta saker att oroa mig för och jag sitter just nu med största klumpen i magen över flytten imorgon så jag är tvungen att lugna ner mig med ett glas vin strax. Nämnde jag att vi flyttar allt på metron? Jag kan säga att igår var by far den sämsta dagen hittils vad gäller humör.

Efter madames räverier flyttade lilla yasmina och lilla michaela hela 10 stycke soppåsar, resväskor, bord och matta med en baksmälla utan mat eller dryck. Vi tyckte så synd om oss själva på kvällen, precis som i "The Sims" blinkade allting i the mood-panel rött.

Nu är allt gött, ska upp 05.30 imorrn o bre mackor. tack, bra heeeej

Beautilful Tango

Nu mår hon bra. Jag sitter just nu och lyssnar på själsrenande musik och skrattar åt hur livet "fixar sig" ibland. Veckan har varit händelserik, jag har pluggat med överstrykningspennor i högsta hugg, haft 3 timmars examens/muntlig litteraturanalys på franska, bråkat med vår hyresvärd som har tappat förståndet och fått ett nytt jobb. Hahahah juste sista skoldagen innan examen tyckte nån jeppe i klassen att det skulle vara en bra idé att ha mingel sista timmen. jag HATAR mingel och nivån av awkwardness var oumbärlig när alla stod och drack äppeljuice och tvångsmässigt svarade på frågor om sina familjer. Sen kom gruppfotot...

Examen var sådär jobbigt svårt för att det bara var enkla grejer med som man aldrig bryr sig om att plugga på när det finns 18 olika tempus som är svårare att lära in. Nejnej så klart är det de där djävuls-prepositionerna som ställer till det för en. När vi var klara drack jag o colombianen ur hans plunta med en bild på jerusalem, vi började prata med en hemlös som hette Pablo i Marais, han berättade att han blivit alkis på grund av att det finns för mycket gott vin i Frankrike. Han är ingen (som vi) som köper EDs 1€ vin, nej han var en lyxlodis som kostade på sig det goda - hence hans hemlöshet påstod han.

I vilket fall gav vi honom vad som fanns kvar av det vi hade och begav oss till Johan & Erik på "hej-vi-är-grymma-för-examen-är-slut-fest" och vid midnatt mötte jag upp Rebecka på Champs Elysées för att gå på nåt spektakelspektakel som heter Cirque de bonheur.

OM det var bonheur. Ja, om man någonsin undrar var alla snygga människor gömmer sig kan jag ge adressen, för det här var det sjukaste jag sett i form av klubb. Alla var utklädda på ett sätt eller annat och jag har funderat över det många gånger men aldrig kommit fram till varför folk blir roligare när de klär ut sig. På den här klubben var alla roliga och på hemvägen undrade jag om jag hallucinerat att jag sett dvärgar som dansade på baren, 150-kilosdansöser i burlesqueutstyrsel, en kille som såg ut som en avatar och en man i korsett (endast). Jag och Rebecka studsade runt där som om vi var med i Alice i underlandet.

På söndagen var jag så trött att jag inte ens kunde prata så jag drog för fönsterluckorna, kollade på film och åt en hel burk äppelmos. Resten av veckan har jag bara tagit det överdrivet lungt, profittat av att inte ha ett fullspäckat schema för en gångs skull, fikat/lunchat med olika människor och idag var jag på intervju på cojean som Majchie jobbar på och fick jobbet så förmodligen kommer jag jobba på en av de restaurangerna precis vid Champs.

Livet leker och nu ska jag gå ut i solen och möta min fru på jobbet.

Lyssna på låten.

coup de foudre

Jag kan bara säga en sak och det är:
FYFAN VAD VI ÄR BRA.

Vi trodde att vi skulle få langa samma hemlöshet som innan, och tanken på att bo hos en till förvirrad och svår 33-årig designer som som far som ser alldeles för djupt i flaskan gjorde mig lite lätt otaggad på livet. men; vi har hittat vår lägenhet..!!

Att leta efter en lägenhet här är som att hitta en livskamrat, man letar efter något temporärt som inte kräver så speciellt mycket av en, oftast intalar man sig själv om att saker man hatar ändå är helt okej men som man vet att man kommer störa sig på när man gjort sig bekväm. Vissa har dolda brister som försöks spaklas över men ingen spricka kan täckas när man är in for the long run och det är väl det vi har insett lite nu, vi måste ha något som känns helt rätt. Ibland händer dock något som vi kallar "when the universe throws you a bone" just när man givit upp hoppet lite och, som vi, trott att man skulle sluta upp med nån äldre alkis.

Det var "un coup de foudre" som hon som har lägenheten uttryckte det. Det här är troligen den sötaste människan jag har sett på ett bra tag, hon sa tu till oss med en gång och menade att det inte är någon idé att göra sig till med artigheter. Hon gav oss varsin stor kram och välkomnade oss in i vårt framtida hem som vi omedelbart blev förälskade i. Inte nog med att det är en riktigt lägenhet med separat kök och badrum (ja vi har ju sänkt våra standards ganska rejält nu) men det bästa är att vi har en liten terass på nästan 20kvm..........!

Tjejen som är nyss 30 fyllda hade bjudit in ett par tjejer som bor i samma hus som hon brukar dricka rosé med på kvällarna för att inspektera oss och ge sin åsikt. Efter ett par minuter fann vi oss själva med varsitt glas i handen och skrattade högt åt historier som hon berättade. Ibland stämmer det bara från och med första ögonkastet sa hon, och när folk ringde angående hennes annons under kvällen svarade hon att hon redan hade hittat två änglar. Så jävla söt.

När vi suttit där och målat upp scenario efter scenario om olika grillfester vi ska ha på terassen tillsammans och hur vi ska möblera om kändes det som vi hade lärt känna både henne och tjejerna som är grannar. Hon frågade även om vi ville ha hennes katt på köpet, jag vill men michaela är mindre entusiastisk, kanske, kanske om jag tjatar tillräckligt har vi ett husdjur. Men, som med jakten på partner, är det kanske att föredra om det kommer utan bagage.

Klockan 23, när vi studsade ut ur lägenheten (som inte ligger mer än tio min /en kvart från eiffeltornet) var vi så fulla av lycka över vår nya bostad och nyfunna vänner att michaela hoppade upp i min famn varpå jag föll framlänges och vi båda flög in i väggkanten i trapphuset så hon började blöda i huvudet. Så bra fick man ju inte ha det utan en reality check. Min fru mår bra men jag tror hon känner att hon lever idag, det finns ju trots allt inget att vara missnöjd med om man har den terassen konstaterade vi.

Bon, vi är lyckliga iallafall och vi hoppas att vi är in for a tong term relationship. snäääääla majchie kan vi inte behålla katten?

Jag sa ju att spontana saker alltid händer oss på onsdagar!

Jag sitter just nu i vår lägenhet och svettas som en idiot. Dels har kärringen langat tropikvärmen igen, blommor överlever inte i vårt klimat och mina skolpapper blir vågiga av luftfuktigheten i rummet. Växthuseffekten i ordets rätta bemärkelse. Apropå det var det även 17 grader igår (just det) vilket var ganska udda och gör att luften i vårt klassrum, med hetsiga kineser som frenetiskt knappar på sina minidatorer nu de sista dagarna innan examen, gör mig riktigt offline.

Jag svettas också för att vi nu insett lite att vår uppsägning av lägenheten var lite impulsiv, vår hemlöshet återinförs den 31 januari så om ni hör nåt om nåt kan ju va bussiga att höra av er. Medans sitter vi inne och plöjer annonser och upprepar manus på franska som jag kan utantill vid det här laget. Vissa annonser är riktigt underhållande ibland, undrar vilka som nappar på:

LOVE THIS APARTMENT!!!!!!!!

Cheap. It also receives plenty of natural sun light and it is separate from the living space.
Natural light to flood the apartment, a great unique feature to have in home.

BOOK APARTMENT NOW

Enjoy France.

Vilket jävla sänke som la ut den annonsen.

Igår när det var så varmt (just det) gick jag runt i Marais med Rebecka, snackade skit om folk vi inte gillar och skrattade så vi fick ont i magen åt trista saker. På kvällen var vi på visning i seriöst vår drömlägenhet, preciiiiis dörr i dörr med pompidou där vi kunde se oss själva laga mat och borsta varandras hår och vara allmänt nöjda med livet.

Idag är det onsdag och på onsdagar är vi spontana så man vet aldrig vart vi hamnar ikväll, förra onsdagen fann vi oss på "Ladies night" på disco queen, champs elysées och svängde med människor som förmodligen går längst fram i pride-tågen när de hålls. Ikväll börjas i 16e arrondissemanget där vi ska på visning följt av romantisk rödvinsmiddag bara jag och Majchie. Vi har nämligen vuxit ihop och blivit en, lätt hysterisk med välbalanserad varelse som lever i symbios och eftersom hon ska åka till stockholm i helgen och jag till göteborg nästa kommer vi inte kunna hänga som bara vi kan på ett tag.

Nu börjar jag svettas igen för jag kom på att jag har examen/litteraturanalys/uppsatsskrivning i franska på lördag. Lördag liksom.

När den är slut har jag colombianen bestämt att vi ska dricka whiskey och hata lite, det kommer vara fett att bli av med skolan, jag känner mig fullärd vad gäller fransk grammatik efter 14 år av verb.

eh liberté

Idag är frihetens dag då jag äntligen jobbat sista dagen och vikt alla kläder fem gånger i brist på annat att göra för SISTA gången!!! Man känner liksom hur hjärncellerna dör innanför kraniet. Min responsable var missnöjd med livet som vanligt och låtsades som att jag inte var där idag, trist, och alla andra låtsades som att de skulle sakna mig. Alla tyckte att vi skulle lägga till varandra på facebook så vi kunde chatta, jag hatar att chatta på franska, det är liksom en omöjlighet att skriva "Qu'est-ce que c'est" fort.

Den här krabaten kommer jag inte sakna

Ändå kommer jag sakna att gå runt i min kostym och känna mig viktig på Paris snyggaste gata och övertyga män att de inte alls ser tjocka ut i de där jeansen. Just det män håller på sådär också. Jag har lärt mig mycket men nu är det dags att dra därifrån, måste jag säga "quarte-vinght-dix-neuf-quarte-vinght-quinze" (priset på våra onödigt fula gråa tröjor) kommer jag slå huvudet i en sten.

Idag känns livet larvigt lätt att leva, jag har typ bestämt mig för att jag ska söka in till Sobonne i höst efter en tretimmars diskussion med colombianen i min klass om vad jag sa göra med mitt liv. Det fanns till och med en mindmap med i bilden, jag hatar ordet mindmap men det är ganska praktiskt ibland och om man kan klura ut sin framtid på ett par timmar med hjälp av en penna och en servett är det bara att tacka. colombianen tvingade mig att gå och prata med dem på Sorbonne och jag gick därifrån med ett ton brochyrer med info om olika saker man kan utbilda sig till, undrar vilka som går programmet geologi och om läran om sten leder till lukrativa jobb.

Sen har vi också börjat hänga mer med ett killgäng, en av dem vilken jag träffade i stockholm då han satt och drack rosa champagne med sina rosa kompisar. Jag gillar att ha en rosa kompis och ibland får jag leka wingman när han ska ragga på killar. Igår tog de ut oss på en klubb där vi hängde med ägaren som såg exakt ut som alf i den där tvserien, hahah tog mig hela kvällen att klura ut det. Anyway, vi kanske ska hjälpa dem att arrangera lite events och vi hade möte med dem igår om saken, man kan ju lika gärna på betalt för att ha kul, två flugor liksom.

Ikväll ska vi till l'arc och räva oss lite med Rebecka som är här i ett par veckor för att söka konstskolor, igår kom hon in på Lisaa som är en grym en och jag är så stolt över henne.

Spana in hennes stuff, braskit.

http://www.diykids.blogspot.com/

Förresten är det 15 grader här. ha-ha.

comme la vague

Mamma tycker att jag är dålig bloggare, jag håller med henne. Men se det som ett sundhetstecken, ibland har jag det för bra för att skriva och ibland har jag det så dåligt så jag bara drar täcket över huvudet när jag kommer hem.

Två av typ fem milstoplar på året har gått sedan mitt sista inlägg och jag insåg att precis allt har förändrats sedan dess.

- Jag har sagt upp mig på Zara, jag fick nog av att varje dag inse hur det måste ha känts att vara tjänare.

- Vi har sagt upp vår lägenhet och har nu en månad på oss att hitta ett ställe där vi inte måste dela toalett med en 150-kilos gubbe som heter Nils och som inte har badrum i köket (elle rom det är kök i badrummet) Det är ganska trist att få smulor på fötterna när man stiger ur duschen.

- Vi har fått kontakt med omvärlden igen via vår onödigt stora adsl-box som blinkar fint i grönt och gult när man ska sova. Vi har även en liten krabat till hemtelefon nu, den är svart och blank och om den hade ett namn skulle det vara Siv.

- Jag har inlett en ny relation med en underbar person med två armar och två ben och ett stort hjärta som kan dricka sirap och äta tre olika middagar på en timme.

Hejdåra(r)

Varje år den 31a december inleds ett nytt kapitel och ännu en pärla får träs på bandet som om många år till blir ett snyggt lite halvbra men ändå unikt halsband. Att få börja ett nytt år i Paris med grymma människor är något utöver det vanliga. När vi stod där lite halvt berusade av lycka och Roy på tolvslaget kom årets visdom till mig, varje nyår blir det klart för mig vad som har präglat året som gått och iår var det märkligare än vanligt.

Ingenting blir som man tänkt sig var det enda jag kunde tänka på just i det ögonblicket vi räknade ner sekunderna till vad vi trodde var tolvslaget men som egentligen var tolv-noll-tre slaget eftersom vi hade missat det riktiga tolvslaget. Typiskt.

Ingenting med den kvällen blev som vi hade tänkt oss men när vi stod där allihopa och skrattade och kramades märkte jag att det absolut inte spelade någon roll. Om allting blev som jag hade tänkt mig i mitt liv hade jag inte ens varit här just nu eller varit den jag är, så tack gud för att ingenting blir som man har tänkt sig.

Förra året kunde jag aldrig drömma om att jag nästa år skulle ha bott, jobbat och pluggat i Paris i nästan ett år, gjort massa roliga och otippade resor, lärt mig franska flytande, varit hemlös, hittat lägenhet, avslutat relationer och påbörjat nya. Överlycklig över allt vi har här och lite färdkost gjorde det inte så mycket att kvällen spenderades på Paris gator.

Julen var inte heller som jag hade tänkt mig, mycket bättre. Vi laddade kylen så full med mat att hälften fick hänga utanför fönstret i väntan på att öka alla våras BMI med några fetmapoäng. Om julen inte är till för att äta så mycket att man vill kräkas för att kunna äta mer så vet jag inte vad, det gjorde vi iallafall. På morgonen ruinerade jag mamma med hjälp av mina hundögon på Monoprix som resulterade i den godaste frukosten jag ätit i mitt liv. Vem visste att yoghurt och salami var en bra kombo eller croissants och sirap?

Efter vi varit svenska ett tag med glögg och kalle anka tog vi av oss sverigedräkten, satte på spansk musik och åt tapas och drack tequila. Det var soft att ha picknick på vårt golv och leka julklappsleken där vi vann 15 flaskor Roy. Verkar som att jag har tur i både spel och kärlek.

Jag är ingen sån som har nyårslöften för jag tycker det är larvigt och varje gång jag gör en lista med saker jag ska göra i det nya året slutar det med att rubriken på den listan stryks ut efter 11 månader och blir istället "vad jag inte hann med år x." Dessutom varje gång jag gör nyårslöften kommer alltid det där obligatoriska ska-börja-träna-tjaffset på bordet och eftersom jag tränar ungefär en gång om året nån gång i maj är det ganska värdelöst. Så jag tänkte göra såhär, iår är mitt nyårslöfte att göra så allt blir precis motsatsen till vad jag förväntar mig. Eftersom det är ändå alltid blir så passar det mig ganska perfekt, så mitt icke-nyårslöfte kommer med all sannolikhet att slå in. And that my friends is how you keep your new year's resolution.

Dock ska jag blogga oftare, men eftersom det kommer bli tvärtom i och med min nya regel får ni inte bli förvånade om det går ett tag till innan nästa inlägg. Men jag tror inte det.

Jag kommer de närmsta veckorna ha ganska mycket tid till mitt förfogande eftersom jag nu är arbetslös och ska vara hemma och plugga till min franskaexamen. Nu är det hatten på och plugga så man kan rabbla alla verb i sömnen för efter den 15 januari börjar ett helt nytt liv. Vi ska kolla på en lägenhet i montmartre idag som vi hoppas på. Jag kan se oss dingla med benen utför ett fönster där och ha Sacré Coeur runt hörnet. Livet är bra.

Summan av kardemumman är att jul och nyår var väl firat i Paris och jag kunde inte vara lyckligare över att börja om på nytt, och jag kan inte vänta på att se vad som inte kommer bli som jag har tänkt mig år 2011.

Atottalör