Just nu sitter jag och äter nutella ur burken och undrar för mig själv hur FAN, på ren svenska, vår flytt ska gå till egentligen.

Vi bor just nu hos Johan o Erik som har vart räddare i nöden och lånat ut sin lägenhet till oss medan de är utomlands lite granna. Vi är dem evigt tacksamma för att vi slapp bo på centalstationen de här nätterna och vi ska skämma bort dem med så mycket roy de önskar.

Iallafall har vi nu flytt krigszonen som skapades när vi skulle lämna tillbaka nycklarna till Madame på Blvd Raspail. Bruden är ju knäpp och både jag och Michaela hade sån lust att nita henne så knogarna vitnade, hon krävde oss nämligen på en hel fin, ovikt 100€ sedel för att vi haft BESÖK ett par gånger av kompisar etc. Hon var helt rabiat och höjde rösten åt mig rejält när jag försökte förklara för henne hur man lever ett liv och att man måste få ha gäster ibland. Hon förklarade för oss hur skönt det ska bli nu när vi ska åka och hur barmhärtig hon varit som inte ringt polisen på oss.

Det värsta av allt är hur hon suttit och noterat varje gång vi haft en besökare hos oss, gjort en ekvation med förhållandet mellan tiden vederbörande varit där och antalet kilowatt timmar denne eventuellt skulle ha förbrukat. När vi försökte förklara att vi levt i skenet av stearinljus i två månader skrattade hon högt och sa "stackars yasmina som är så fattig."

Mitt och majchies favoritsyssla den senaste veckan har varit att snacka skit om madame, och sista dagen bestämde vi oss för att hitta på hyss så vi kissade båda två i badkaret - utan att sköja ur det. HA-HA.

Iallafall.

Jag har varit på utbildning på nya jobbet och blivit placerad på Cojean bourse som ligger i 2a arrondissemanget där vi alla hoppsar runt i blåa t-shirts och tycker om varandra. Efter Zara hade jag glömt bort hur det känns att faktiskt trivas på en arbetsplats. På vår mysiga restaurang bryr sig alla om en och är genuint intresserad när man öppnar käften och gör man fel behöver man inte ställa sig i skamvrån. Idag gick jag in på en Zara och stökade ner lite bara för sakens skul. Kändes helt rätt.

Bus står högt upp på listan just nu som ni förstår, och i helgen busades det rejält på Regine med våra nya grannar som är jätteSYMPA allihop. Vi har haft tur vad gäller nya grannar iallafall och när vi var och lämnade lite väskor i nya lägenheten öppnades dörrarna mellan oss och grannen (Gary) och vi hade våningsfest i båda lägenheterna och i korridoren.

Bon.

Vi kan inte klaga helt enkelt, dock lyckas jag som vanligt hitta saker att oroa mig för och jag sitter just nu med största klumpen i magen över flytten imorgon så jag är tvungen att lugna ner mig med ett glas vin strax. Nämnde jag att vi flyttar allt på metron? Jag kan säga att igår var by far den sämsta dagen hittils vad gäller humör.

Efter madames räverier flyttade lilla yasmina och lilla michaela hela 10 stycke soppåsar, resväskor, bord och matta med en baksmälla utan mat eller dryck. Vi tyckte så synd om oss själva på kvällen, precis som i "The Sims" blinkade allting i the mood-panel rött.

Nu är allt gött, ska upp 05.30 imorrn o bre mackor. tack, bra heeeej

Beautilful Tango

Nu mår hon bra. Jag sitter just nu och lyssnar på själsrenande musik och skrattar åt hur livet "fixar sig" ibland. Veckan har varit händelserik, jag har pluggat med överstrykningspennor i högsta hugg, haft 3 timmars examens/muntlig litteraturanalys på franska, bråkat med vår hyresvärd som har tappat förståndet och fått ett nytt jobb. Hahahah juste sista skoldagen innan examen tyckte nån jeppe i klassen att det skulle vara en bra idé att ha mingel sista timmen. jag HATAR mingel och nivån av awkwardness var oumbärlig när alla stod och drack äppeljuice och tvångsmässigt svarade på frågor om sina familjer. Sen kom gruppfotot...

Examen var sådär jobbigt svårt för att det bara var enkla grejer med som man aldrig bryr sig om att plugga på när det finns 18 olika tempus som är svårare att lära in. Nejnej så klart är det de där djävuls-prepositionerna som ställer till det för en. När vi var klara drack jag o colombianen ur hans plunta med en bild på jerusalem, vi började prata med en hemlös som hette Pablo i Marais, han berättade att han blivit alkis på grund av att det finns för mycket gott vin i Frankrike. Han är ingen (som vi) som köper EDs 1€ vin, nej han var en lyxlodis som kostade på sig det goda - hence hans hemlöshet påstod han.

I vilket fall gav vi honom vad som fanns kvar av det vi hade och begav oss till Johan & Erik på "hej-vi-är-grymma-för-examen-är-slut-fest" och vid midnatt mötte jag upp Rebecka på Champs Elysées för att gå på nåt spektakelspektakel som heter Cirque de bonheur.

OM det var bonheur. Ja, om man någonsin undrar var alla snygga människor gömmer sig kan jag ge adressen, för det här var det sjukaste jag sett i form av klubb. Alla var utklädda på ett sätt eller annat och jag har funderat över det många gånger men aldrig kommit fram till varför folk blir roligare när de klär ut sig. På den här klubben var alla roliga och på hemvägen undrade jag om jag hallucinerat att jag sett dvärgar som dansade på baren, 150-kilosdansöser i burlesqueutstyrsel, en kille som såg ut som en avatar och en man i korsett (endast). Jag och Rebecka studsade runt där som om vi var med i Alice i underlandet.

På söndagen var jag så trött att jag inte ens kunde prata så jag drog för fönsterluckorna, kollade på film och åt en hel burk äppelmos. Resten av veckan har jag bara tagit det överdrivet lungt, profittat av att inte ha ett fullspäckat schema för en gångs skull, fikat/lunchat med olika människor och idag var jag på intervju på cojean som Majchie jobbar på och fick jobbet så förmodligen kommer jag jobba på en av de restaurangerna precis vid Champs.

Livet leker och nu ska jag gå ut i solen och möta min fru på jobbet.

Lyssna på låten.

coup de foudre

Jag kan bara säga en sak och det är:
FYFAN VAD VI ÄR BRA.

Vi trodde att vi skulle få langa samma hemlöshet som innan, och tanken på att bo hos en till förvirrad och svår 33-årig designer som som far som ser alldeles för djupt i flaskan gjorde mig lite lätt otaggad på livet. men; vi har hittat vår lägenhet..!!

Att leta efter en lägenhet här är som att hitta en livskamrat, man letar efter något temporärt som inte kräver så speciellt mycket av en, oftast intalar man sig själv om att saker man hatar ändå är helt okej men som man vet att man kommer störa sig på när man gjort sig bekväm. Vissa har dolda brister som försöks spaklas över men ingen spricka kan täckas när man är in for the long run och det är väl det vi har insett lite nu, vi måste ha något som känns helt rätt. Ibland händer dock något som vi kallar "when the universe throws you a bone" just när man givit upp hoppet lite och, som vi, trott att man skulle sluta upp med nån äldre alkis.

Det var "un coup de foudre" som hon som har lägenheten uttryckte det. Det här är troligen den sötaste människan jag har sett på ett bra tag, hon sa tu till oss med en gång och menade att det inte är någon idé att göra sig till med artigheter. Hon gav oss varsin stor kram och välkomnade oss in i vårt framtida hem som vi omedelbart blev förälskade i. Inte nog med att det är en riktigt lägenhet med separat kök och badrum (ja vi har ju sänkt våra standards ganska rejält nu) men det bästa är att vi har en liten terass på nästan 20kvm..........!

Tjejen som är nyss 30 fyllda hade bjudit in ett par tjejer som bor i samma hus som hon brukar dricka rosé med på kvällarna för att inspektera oss och ge sin åsikt. Efter ett par minuter fann vi oss själva med varsitt glas i handen och skrattade högt åt historier som hon berättade. Ibland stämmer det bara från och med första ögonkastet sa hon, och när folk ringde angående hennes annons under kvällen svarade hon att hon redan hade hittat två änglar. Så jävla söt.

När vi suttit där och målat upp scenario efter scenario om olika grillfester vi ska ha på terassen tillsammans och hur vi ska möblera om kändes det som vi hade lärt känna både henne och tjejerna som är grannar. Hon frågade även om vi ville ha hennes katt på köpet, jag vill men michaela är mindre entusiastisk, kanske, kanske om jag tjatar tillräckligt har vi ett husdjur. Men, som med jakten på partner, är det kanske att föredra om det kommer utan bagage.

Klockan 23, när vi studsade ut ur lägenheten (som inte ligger mer än tio min /en kvart från eiffeltornet) var vi så fulla av lycka över vår nya bostad och nyfunna vänner att michaela hoppade upp i min famn varpå jag föll framlänges och vi båda flög in i väggkanten i trapphuset så hon började blöda i huvudet. Så bra fick man ju inte ha det utan en reality check. Min fru mår bra men jag tror hon känner att hon lever idag, det finns ju trots allt inget att vara missnöjd med om man har den terassen konstaterade vi.

Bon, vi är lyckliga iallafall och vi hoppas att vi är in for a tong term relationship. snäääääla majchie kan vi inte behålla katten?

Jag sa ju att spontana saker alltid händer oss på onsdagar!

Jag sitter just nu i vår lägenhet och svettas som en idiot. Dels har kärringen langat tropikvärmen igen, blommor överlever inte i vårt klimat och mina skolpapper blir vågiga av luftfuktigheten i rummet. Växthuseffekten i ordets rätta bemärkelse. Apropå det var det även 17 grader igår (just det) vilket var ganska udda och gör att luften i vårt klassrum, med hetsiga kineser som frenetiskt knappar på sina minidatorer nu de sista dagarna innan examen, gör mig riktigt offline.

Jag svettas också för att vi nu insett lite att vår uppsägning av lägenheten var lite impulsiv, vår hemlöshet återinförs den 31 januari så om ni hör nåt om nåt kan ju va bussiga att höra av er. Medans sitter vi inne och plöjer annonser och upprepar manus på franska som jag kan utantill vid det här laget. Vissa annonser är riktigt underhållande ibland, undrar vilka som nappar på:

LOVE THIS APARTMENT!!!!!!!!

Cheap. It also receives plenty of natural sun light and it is separate from the living space.
Natural light to flood the apartment, a great unique feature to have in home.

BOOK APARTMENT NOW

Enjoy France.

Vilket jävla sänke som la ut den annonsen.

Igår när det var så varmt (just det) gick jag runt i Marais med Rebecka, snackade skit om folk vi inte gillar och skrattade så vi fick ont i magen åt trista saker. På kvällen var vi på visning i seriöst vår drömlägenhet, preciiiiis dörr i dörr med pompidou där vi kunde se oss själva laga mat och borsta varandras hår och vara allmänt nöjda med livet.

Idag är det onsdag och på onsdagar är vi spontana så man vet aldrig vart vi hamnar ikväll, förra onsdagen fann vi oss på "Ladies night" på disco queen, champs elysées och svängde med människor som förmodligen går längst fram i pride-tågen när de hålls. Ikväll börjas i 16e arrondissemanget där vi ska på visning följt av romantisk rödvinsmiddag bara jag och Majchie. Vi har nämligen vuxit ihop och blivit en, lätt hysterisk med välbalanserad varelse som lever i symbios och eftersom hon ska åka till stockholm i helgen och jag till göteborg nästa kommer vi inte kunna hänga som bara vi kan på ett tag.

Nu börjar jag svettas igen för jag kom på att jag har examen/litteraturanalys/uppsatsskrivning i franska på lördag. Lördag liksom.

När den är slut har jag colombianen bestämt att vi ska dricka whiskey och hata lite, det kommer vara fett att bli av med skolan, jag känner mig fullärd vad gäller fransk grammatik efter 14 år av verb.

eh liberté

Idag är frihetens dag då jag äntligen jobbat sista dagen och vikt alla kläder fem gånger i brist på annat att göra för SISTA gången!!! Man känner liksom hur hjärncellerna dör innanför kraniet. Min responsable var missnöjd med livet som vanligt och låtsades som att jag inte var där idag, trist, och alla andra låtsades som att de skulle sakna mig. Alla tyckte att vi skulle lägga till varandra på facebook så vi kunde chatta, jag hatar att chatta på franska, det är liksom en omöjlighet att skriva "Qu'est-ce que c'est" fort.

Den här krabaten kommer jag inte sakna

Ändå kommer jag sakna att gå runt i min kostym och känna mig viktig på Paris snyggaste gata och övertyga män att de inte alls ser tjocka ut i de där jeansen. Just det män håller på sådär också. Jag har lärt mig mycket men nu är det dags att dra därifrån, måste jag säga "quarte-vinght-dix-neuf-quarte-vinght-quinze" (priset på våra onödigt fula gråa tröjor) kommer jag slå huvudet i en sten.

Idag känns livet larvigt lätt att leva, jag har typ bestämt mig för att jag ska söka in till Sobonne i höst efter en tretimmars diskussion med colombianen i min klass om vad jag sa göra med mitt liv. Det fanns till och med en mindmap med i bilden, jag hatar ordet mindmap men det är ganska praktiskt ibland och om man kan klura ut sin framtid på ett par timmar med hjälp av en penna och en servett är det bara att tacka. colombianen tvingade mig att gå och prata med dem på Sorbonne och jag gick därifrån med ett ton brochyrer med info om olika saker man kan utbilda sig till, undrar vilka som går programmet geologi och om läran om sten leder till lukrativa jobb.

Sen har vi också börjat hänga mer med ett killgäng, en av dem vilken jag träffade i stockholm då han satt och drack rosa champagne med sina rosa kompisar. Jag gillar att ha en rosa kompis och ibland får jag leka wingman när han ska ragga på killar. Igår tog de ut oss på en klubb där vi hängde med ägaren som såg exakt ut som alf i den där tvserien, hahah tog mig hela kvällen att klura ut det. Anyway, vi kanske ska hjälpa dem att arrangera lite events och vi hade möte med dem igår om saken, man kan ju lika gärna på betalt för att ha kul, två flugor liksom.

Ikväll ska vi till l'arc och räva oss lite med Rebecka som är här i ett par veckor för att söka konstskolor, igår kom hon in på Lisaa som är en grym en och jag är så stolt över henne.

Spana in hennes stuff, braskit.

http://www.diykids.blogspot.com/

Förresten är det 15 grader här. ha-ha.

comme la vague

Mamma tycker att jag är dålig bloggare, jag håller med henne. Men se det som ett sundhetstecken, ibland har jag det för bra för att skriva och ibland har jag det så dåligt så jag bara drar täcket över huvudet när jag kommer hem.

Två av typ fem milstoplar på året har gått sedan mitt sista inlägg och jag insåg att precis allt har förändrats sedan dess.

- Jag har sagt upp mig på Zara, jag fick nog av att varje dag inse hur det måste ha känts att vara tjänare.

- Vi har sagt upp vår lägenhet och har nu en månad på oss att hitta ett ställe där vi inte måste dela toalett med en 150-kilos gubbe som heter Nils och som inte har badrum i köket (elle rom det är kök i badrummet) Det är ganska trist att få smulor på fötterna när man stiger ur duschen.

- Vi har fått kontakt med omvärlden igen via vår onödigt stora adsl-box som blinkar fint i grönt och gult när man ska sova. Vi har även en liten krabat till hemtelefon nu, den är svart och blank och om den hade ett namn skulle det vara Siv.

- Jag har inlett en ny relation med en underbar person med två armar och två ben och ett stort hjärta som kan dricka sirap och äta tre olika middagar på en timme.

Hejdåra(r)

Varje år den 31a december inleds ett nytt kapitel och ännu en pärla får träs på bandet som om många år till blir ett snyggt lite halvbra men ändå unikt halsband. Att få börja ett nytt år i Paris med grymma människor är något utöver det vanliga. När vi stod där lite halvt berusade av lycka och Roy på tolvslaget kom årets visdom till mig, varje nyår blir det klart för mig vad som har präglat året som gått och iår var det märkligare än vanligt.

Ingenting blir som man tänkt sig var det enda jag kunde tänka på just i det ögonblicket vi räknade ner sekunderna till vad vi trodde var tolvslaget men som egentligen var tolv-noll-tre slaget eftersom vi hade missat det riktiga tolvslaget. Typiskt.

Ingenting med den kvällen blev som vi hade tänkt oss men när vi stod där allihopa och skrattade och kramades märkte jag att det absolut inte spelade någon roll. Om allting blev som jag hade tänkt mig i mitt liv hade jag inte ens varit här just nu eller varit den jag är, så tack gud för att ingenting blir som man har tänkt sig.

Förra året kunde jag aldrig drömma om att jag nästa år skulle ha bott, jobbat och pluggat i Paris i nästan ett år, gjort massa roliga och otippade resor, lärt mig franska flytande, varit hemlös, hittat lägenhet, avslutat relationer och påbörjat nya. Överlycklig över allt vi har här och lite färdkost gjorde det inte så mycket att kvällen spenderades på Paris gator.

Julen var inte heller som jag hade tänkt mig, mycket bättre. Vi laddade kylen så full med mat att hälften fick hänga utanför fönstret i väntan på att öka alla våras BMI med några fetmapoäng. Om julen inte är till för att äta så mycket att man vill kräkas för att kunna äta mer så vet jag inte vad, det gjorde vi iallafall. På morgonen ruinerade jag mamma med hjälp av mina hundögon på Monoprix som resulterade i den godaste frukosten jag ätit i mitt liv. Vem visste att yoghurt och salami var en bra kombo eller croissants och sirap?

Efter vi varit svenska ett tag med glögg och kalle anka tog vi av oss sverigedräkten, satte på spansk musik och åt tapas och drack tequila. Det var soft att ha picknick på vårt golv och leka julklappsleken där vi vann 15 flaskor Roy. Verkar som att jag har tur i både spel och kärlek.

Jag är ingen sån som har nyårslöften för jag tycker det är larvigt och varje gång jag gör en lista med saker jag ska göra i det nya året slutar det med att rubriken på den listan stryks ut efter 11 månader och blir istället "vad jag inte hann med år x." Dessutom varje gång jag gör nyårslöften kommer alltid det där obligatoriska ska-börja-träna-tjaffset på bordet och eftersom jag tränar ungefär en gång om året nån gång i maj är det ganska värdelöst. Så jag tänkte göra såhär, iår är mitt nyårslöfte att göra så allt blir precis motsatsen till vad jag förväntar mig. Eftersom det är ändå alltid blir så passar det mig ganska perfekt, så mitt icke-nyårslöfte kommer med all sannolikhet att slå in. And that my friends is how you keep your new year's resolution.

Dock ska jag blogga oftare, men eftersom det kommer bli tvärtom i och med min nya regel får ni inte bli förvånade om det går ett tag till innan nästa inlägg. Men jag tror inte det.

Jag kommer de närmsta veckorna ha ganska mycket tid till mitt förfogande eftersom jag nu är arbetslös och ska vara hemma och plugga till min franskaexamen. Nu är det hatten på och plugga så man kan rabbla alla verb i sömnen för efter den 15 januari börjar ett helt nytt liv. Vi ska kolla på en lägenhet i montmartre idag som vi hoppas på. Jag kan se oss dingla med benen utför ett fönster där och ha Sacré Coeur runt hörnet. Livet är bra.

Summan av kardemumman är att jul och nyår var väl firat i Paris och jag kunde inte vara lyckligare över att börja om på nytt, och jag kan inte vänta på att se vad som inte kommer bli som jag har tänkt mig år 2011.

Atottalör