Det finns nämligen inga ord som skulle göra kvällen rättvisa men jag kan ju säga utan att överdriva att det var den bästa kvällen på VÄLDIGT länge.
Vi mötte upp en kompis till en kompis till en kompis.. ja du fattar, som skulle ta oss till "något fashion week event." Jo tack, när vi gick ur taxin och såg Sienna Miller stå utanför förstod vi att det var mer än det. Väl inne på detta Hôtel Meurice stod Viktor & Rolf och poserade framför kameran med deras lilla tax i famnen. De är som bill och bull med sina perfekta kavjer och allt de gör ser perfekt ut, ungefär som de övat framför spegeln. Det var deras fest och överallt fanns gigantiska blomarrangemang och gratis champagne. Jag tappade hakan ända ner till marken när jag såg Grace Jones balla moves och där stannade den resten av kvällen.
Vi hade alltså hamnat mitt i hjärtat av hela världens fashion pack och minglade runt bland modefotografer och modeller. Jag lugnade mig själv med att det är okej att vi inte ser ut som Victorias secret modellerna som stod till höger eftersom vi är "riktiga människor" och att de säkert inte ens är trevliga men sen när Isabelle tog mod till sig att gå fram till Alessandra Ambrosio sprack det, hon var ju trevlig....
Ja, det här kan man ju bli van vid tänkte jag.
När snittarna och champagnen började ta slut var det dags för fashion pack att byta läge till "montana" och när de i dörren frågade vilken tidning vi jobbade för skingrades folkmassan och Lindsay Lohan gick raskt förbi med ungefär trettiosex ivriga paparazzis.
Quelle folie. Vi andra, dödliga fortsatte på L'arc och inte förrän jag kom dit märkte jag att jag inte hade andats på hela kvällen.
Nej, den här kvällen var minst sagt en pärla som jag kommer lägga på ett hemligt ställe och ta fram när jag har tråkigt bara för att påminna mig själv om att det faktiskt var på riktigt.
Igår såg jag för övrigt Karl Lagerfeldt och Stevie Wonder ute. Rätt ballt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar