”Det är vardagslivet som är det riktiga livet” sa en gång en väldigt klok person.

Den här personen visste vad den pratade om och visst är det så, det vi gör dagligen och våra små vanor och ovanor gör oss till dem vi är och sedan vårt parisvardagsliv på riktigt börjat kicka in har vi lärt oss ett och annat om varandras vanor. Mamma har visat sig vara en sån som får utlopp för diverse aggressioner i sömnen som hon samlat på sig under dagen och jag har visat mig vara en sån där som aldrig plockar upp efter sig och ”glömmer” att gå ut med soporna, diska och köpa frukost.

När vi satt och blickade ut på det som är vårt ”riktiga” vardagsliv och såg kom-ihåglappar bl.a. innehållande ”handla, duscha och sova” insåg vi hur lite tid vi har att ta hand om saker inte mist oss själva. Med våra scheman är det nästan omöjligt att ha tid med saker som att städa badkaret, storhandla eller ens tänka och plötsligt började jag undra om det där citatet verkligen var så bra trots allt. Den här kloka personen hade uppenbarligen inte haft ett 14 timmars schema tidigare och jag skulle vilja påstå att det inte alls är så som den personen påstår. Det är ju det roliga man jobbar mot och som gör vardagslivet värt, det är när man haft en riktigt lyckad kväll en lördag som man säger att det var värt veckans slit.

Allt detta kom jag underfund med när jag såg mammas ”veckoplanering”, först hade hon skrivit det som måste göras, och sedan det roliga som händer i veckan som en belöning. Det är belöningen som är livet, resten är bara transportsträcka! Eller aa.

Med tanke på att det var mig själv jag citerade tidigare kommer jag aldrig erkänna att det var helt fel sagt men jag tänkte ändra det lite och istället säga ”Det är vardagslivet som är det riktiga livet, men det är bara det roliga som gör vardagslivet värt.”

Med det ur världen förväntar jag mig en jävligt stor belöning för mina långa dagar i framtiden och det tror jag att jag kommer få. Det kommer hända så mycket roliga saker den närmsta tiden att jag inte kan sitta still när jag tänker på det, men just nu är det lite trist att stiga upp på morgonen och få kolsvarta fötter och ett knäckebröd till frukost för att ingen haft tid att varken städa eller handla. Det är precis som i en film när huvudpersonen ska ha det lite jobbigt vilket nästan alltid illustreras med att det börjar regna och när personen ifråga fäller upp sitt paraply, som direkt vänds ut och in av vinden, suckar högt.

Dock om man är riktigt uppmärksam hörs alltid början till en ”du-klarar-det-här-låt” och det är precis så det är för oss just nu, lite segt men i bakgrunden kan man höra låten spelas högre för varje dag som går.