Exempelvis fick jag en helt ny syn på livet när jag var på väg att träffa Rebecka härom kvällen. Medan jag gick på gatan och skämdes lite för att jag sjöng högt från min iPod hoppade en man på mig och började ragga blablabla, jag ökade takten eftersom jag helst inte ville ha med mig en kort pakistanie när jag träffade Rebecka, men han gav sig inte. Sammanlagt följde han mig i en halvtimme medan han svamlade på om hur det är ödet att jag gick förbi hans matt-butik just idag och till slut fick jag nog och skrek åt honom att lämna mig ifred.
Då blev han tyst en sekund men började sedan skrika tillbaka. Jag blev helt stum där jag nu stod och lyssnade på hur dålig jag var som inte såg ett underbart tillfälle när jag fick det serverat på silverfat. Ursinnig när han såg min äcklade min när han sa det sa han att hans utseende inte är någonting mot det han hade på insidan. Då kände jag mig dum och bestämde mig för att lyssna på vad han hade att säga och jag måste faktiskt erkänna att jag inte ofta hör människor prata om att man måste tro på kärleken och ta risker och att ödet har bestämt vem man hör ihop med.
Där stod jag lite halvt mållös vid Moulin Rouge och ändrade genast livsmotto. Klart som fasen att man ska tro på ödet, vad ska man annars tro på när ingenting går som man vill. Jag glömde helt bort var jag var på väg och tackade denna konstiga man som luktade vitlök för hans livssyn och att jag ska ta till mig det även om jag inte trodde att jag är hans framtida fru.
Bizarre..?
I vilket fall så delar jag nu med med av mitt nya livsmotto till alla jag känner och Isa har nu satt upp en fin lapp i vårt kök som jag diggar.
Jag kan sitta hela dagen och berätta fler bisarra grejer som har hänt men den och att ett gäng asiater som åkte segway på place de la Concorde krockade in i varandra idag hör till favoriterna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar