Every moment is a Kodakmoment

På sistone har det hänt så mycket att jag inte brytt mig om att skriva för det är roligare då. Jag har inte brytt mig om att sätta ord på allt som har hänt för en gångs skull utan istället sett allt jag gjort som små bildsekvenser. Precis, allt vi gjort har vart som perfekta bilder och varenda händelse har varit ett Kodak-moment, kalla det skryt om ni vill men jag tänker inte låtsas som att mitt liv inte är som bäst just nu.

Vi har hängt vid Eiffeltornets fötter med fransmän och diggat med i ett jazzuppträdande.

Kodakmoment.

Jag har varit på fashionfest med creddmaffian i en secondhandaffär i Montmartre och pratat om hur man på bästa sett uttrycker sin kreativitet med akrylfärg.

Kodakmoment.

Jag har hängt med unga parisare i en lägenhet som såg ut som avkomman mellan villavillekulla och muminhuset om det skulle finnas en sådan, och lirat gitarr.

Kodakmoment.

Jag har hängt ut med fotografen och blivit fett plåtad.

Kodakmoment.

Isabelle har gått modevisning inför 3000 pers med den hautaste av couturer.

Kodakmoment.

Vi har tagit Sorbonnes examen i Franska och jag såg mig själv använda både conditionnel passé och subjonctif i min analys om fransk litteratur.

Kanske inte kodakmoment, men ganska ballt.

Vi har friterat i 35 graders värme i Versailles, grillat och kommit på lösningen till världssvälten efter konsumption av ett par glas vin och diverse köttprodukter.

Kodakmoment.

Ja, jag får nog köpa mig en scrapbook eller något sånt larvigt. Ikväll ska jag hänga med Rebecka och hennes cupcake-buddies vid place de Vosges och må bra av att jag bor här och att jag kommer tillbaka i höst. Den här våren har varit början till en lång kärleksaffär vars slut inte ligger någonstans i närheten. Synd är det ju så klart att åka ifrån det här när det är som bäst men jag måste erkänna att det kommer bli ganska fett att kramas och hålla hand med sina potes hemma och vräka i sig skogaholmslimpa med kokt medwurst.