Säsongsstart för Frans och Majchie

Nu kära vänner är allt tillrätta. Världsordningen är restaurerad, jag är tillbaka i Paris och jag är better than ever.

inget storhetsvansinne. alls.

Nu är jag tillbaka i städernas stad där jag känner mig hemma och i sällskap med en fett ball chic som delar alla mina passioner likväl för vin och zuccini som att grimasera framför spegeln och vika sig dubbel av garv åt våra love-handles.

Min sommar har varit episk. För att langa en riktig yasmina-matafor har det vart exakt som en berg-och dalbana. Jag hoppade på med en känsla av att det kommer bli kul, ångrade mig en kort sekund, och släppte sedan bara taget och åkte med. Tre månader senare öppnade jag ögonen som jag inte vågat ha öppna på hela tiden för att se att jag hållit tag i säkerhetstången så knogarna vitnat och med ont i bakhuvudet från dunsen när vagnen stannar. Lite halvskakis gick jag av vagnen och stirrade på vad jag precis varit med om och flinade lite fånigt av stolthet att jag gjort allt det där.

Just nu sitter jag och Michaela på McDonalds och total-ignorerar faktumet att vi inte har boende eller jobb och googlar om det påstådda bomhotet i Paris. Michas kommentar på detta var förövrigt att det skulle vara segt att dö första dan…

Så långt har vi kommit i planeringen

Som vanligt är allt man gör med mig lite hetsigt och oorganiserat och gårdagens resa hit var inget undantag. Jag hade packat allt jag äger och lite till, inte ens mitt gamla game boy kom undan vilket resulterade i en massiv övervikt på 7kg och ytterligare 20kg handbagage. Vi lyckades smuggla in våra väskor men när jag skulle få in min brutalt feta bag på hyllan blev det problem och det slutade med att jag försenade hela planet. Typiskt mig.

Jaja, nu är jag tillbaka där jag var innan tidigare nämnd berg- och dalbana av lycka, ångest, kärlek osv. och är redo att hoppa på nästa, det enda som är annorlunda är att jag nu kommer ha ögonen öppna under hela resan.