Kärleksförklaring till McDonalds

Idag vaknade vi lätt förundrade över hur pass långt vårt tatteri har gått.

Det finns ekonomiskt utmanade och så finns det vi, snåljåpar.

När vi vaknade i lägenheten vi våldgästat och hälsade på de tre stackars tjejerna, som tvingats sova i samma säng på grund av att vi vart oansvariga och inte skaffat bostad, kände vi att det nu var dags att styra upp situationen en smula. Väldigt vänliga tjejer förövrigt som stått ut med oss.

Svaret på att "styra upp oss" var utan att blinka: - vi går till McDonalds.

Jag vill inte överdriva men jag vill kyssa Ronald McDonalds fötter för att han givit oss följande:

- Gratis internet

- Elektricitet till att ladda mobilen

- Ett tillhåll att fördriva tiden på, minst 5 timmar om dagen

- Tillräckligt iq-befriad personal som inte ens märker att det bor två personer på deras jobb.

Snålheten har till och med gått så långt att vi packade upp alla våra saker igår kväll, strösslade ut dem över bord och golv. Vi känner oss så hemma på McDonalds nu att vi ber andra gäster att sänka volymen och klagar på oergonomisk inredning.

Nu sitter vi och äter ”frukost” i vårt gul-röda hem som består av varsin, från ED (Frankrikes svar på Lidl), medköpt banan. Undrar var vi ska sova ikväll för best-före datumet på vårt våldgästande har passerat. Har McDonalds nattöppet?

Nu ska jag gå in i köket för en näve pommes, lägga upp fötterna på bordet och ta en tupplur i den flottiga soffan. Senare har vi faktiskt två lägenhetsvisningar att gå på så helt tappade vill jag inte påstå att vi är.

Vi har faktiskt inte bara vart på McDonalds idag utan fått lite sol också, 20 grader, whatUP?