Far. punkt.

Igår rörde vi oss inte från sängen. När far kom hem tittade han på oss med avsmak och undrade hur vi kan leva med oss själva. Men det har varit väldigt skönt att ligga på varsin sida av sängen, lyssna på Barry White och dra iq-befriade ordvistar utan att någon bryr sig. Nivån på action på oss igår var lika hög som den hos en skål chips.

Vi har kommit far lite längre in på livet nu och vi kan skämta hejvilt med varandra. Han tycker det är speciellt kul att förolämpa oss och insinuera att vi är unga och dumma. Tur att han inte hörde mina tankar när han stolpade in kl 07.25 med grövsta rödvinskäften härom dan och dansade till svår asiatisk musik och tyckte att vi skulle titta på. Vi satt snällt och fint och åt våra nattmackor vid samma tid men far skulle minsann sörpla Gazpacho och kedjeröka tills han inte kunde prata längre. När vi mobbade hans vickning kallade han oss för "the devil's work" och stormade ut. Far är väldigt speciell.

I förrgår natt hittade vi en redlös far deckad vid matbordet efter att ha krängt 3 pavor rötjut i sin ensamhet och lyssnat på nirvana. Vi fick leda far uppför trapporna och lägga honom. Vi är snälla mot far. Dagen därpå fick han amerikanska pannkakor och sylt, det tyckte han om och sa att han skulle laga en finfin middag till oss som tack. Som allt annat far tar sig för gick det sådär. Vi fick middag långt efter midnatt och tittade på far med besviken blick när han åter igen knäckte rödvinsflaskan. Vi undrar hur han ska klara sig utan oss när vi flyttar hemmifrån. Idag har vi städat hela hans hus och jag kände mig som om jag var med i dirty jobs på discovery. Far har bott här i ett halvår och äger inte en dammsugare, du kan ju tänka dig hur det såg ut bakom bokhyllan. Far är tankspridd och oansvarig, igår gick han och la sig med en gryta på högsta värme på spisen.

Nog om far, han fascinerar mig bara. Idag skulle vi alla i samlad trupp attackera stadens alla butiker med CVn och vara duktiga. Dagen började med att vi skulle ta en förberedande kaffe innan och slutade även med det. Mamma glömde mycket riktigt sina CVn hemma och jag var inte sen att hålla med om att det nog var en dålig dag att lämna CVn på. Magkänla är allt.

Nu sitter vi och tittar besviket på utsikten utanför fönstret och lyssnar på "in the ghetto"

Som allt runt omkring far är utsikten lite udda