The disenchantment of the world

Vårt nya Mecka?

Jag delar ett beroende med alla andra i facebookgenerationen, nämligen att ständigt vara uppdaterad och informerad om vad andra människor äter till frukost och vad de lägger upp för röjarbilder från Thailand. För det mesta brukar innehållet på allt vara lika givande som en skål chips och ofta undrar jag vad allt det här jippot egentligen är bra för. Men just idag såg jag något som fångade min uppmärksamhet.

Någon hade statusen 

”Gick ur svenska kyrkan idag”

Lätt imponerad över hur man vågar göra det utan att vara rädd för att satan kommer och lemlästar en när man sover funderade jag lite på det här med religion idag.

Alla förutom några få som fortfarande har sin tro som starkast lysande drivkraft i livet har nu i Sverige, typ, slutat tro på religion. Vi är ständigt uppdaterade, informerade och intresserade av vetenskap och vi har lärt oss ända sedan dagis att vi människor skapades genom evolution, big bang och hela karusellen. Jag trodde länge att min mamma var dinosaurie när hon var liten till exempel.
 Jesus och bibeln står bara där som fina, men svagt trovärdiga berättelser och stirrar på oss utan att vi lägger någon större betydelse vid dem. Vi vet bättre.

Vi rationaliserar bort och alienerar varenda aspekt av det som skulle ha med religion och Gud att göra för det VET vi ju att det inte var så det gick till. Vi väljer att tro på vetenskapen för det kan man ju bevisa. Såhär fortsätter det och i takt med att samhället blir mer och mer individualistiskt så sjunker antalet troende och därmed antalet medlemmar i svenska kyrkan.

För att svara på min egen fråga om vad allt facebook-beroendet beror på tror jag att vi hittar svaret i just det här med tron.

Vi människor har som alla andra djur starka behov, vi behöver först och främst mat, husrum, kärlek och bekräftelse men efter det kommer tron. Att ha någonting att tro på hör hemma bland de absolut viktigaste behoven hos oss. Tidigare har vi alltid haft religionen, fabler, sagor och myter har tagit människor genom de absolut hårdaste av situationer just för att de inger en känsla av tillhörighet och integration.

Nu när vi blint rationaliserat bort allt som är ens i närheten av lite magiskt eller mystiskt har vi idag ingenting att tro på längre. Detta är ett fenomen som en av mina favoritsociologer Max Weber tar upp och kallar för ”the disenchantment of the world”.

Jag skulle vilja säga att det inte är en slump att det i samband med vetenskapens snabba frammarsch fullständigt har exploderat upp olika sätt att tillfredställa detta behov av att ha någonting att tro på. Disneyfilmer, avant garde mode, konst och nu även sociala nätverk – allt detta är någonting att tro på som kan ge oss en gnutta av mystik i våra liv.

Så vi kanske inte borde vara så kritiska mot filmer, datorer och sociala nätverk för det verkar som att vi har skapat dem för att vi behöver dem.

Det kvittar om det är törnrosas förtrollade kyss, askungens talande djur eller ett magiskt skyltfönster på julrean på NK som man är intresserad av men vare sig vi vill eller inte så är alla tre produkter av oss i längtan efter någonting att tro på, en ny religion.