Idag när jag kom till skolan hade jag inga förväntningar, heller blev jag inte förvånad när jag kom till klassrummet och fick titta en extra gång på dörren för att se att jag inte kommit till avancé i kinesiska.

Min klass är ett finfint potpurri av alla asiater som är arga på livet. Missförstå mig rätt, jag hänger mer än gärna med dem men problemet är att de verkligen inte vill hänga med mig. haha.

Så på min första dag i skolan lärde jag mig att säga hej på koreanska och att jag kommer bli bättre polare med magistern än med någon i klassen. Han vann mitt hjärta direkt när jag såg hans förbryllade min när han såg närvarolistan och sa "fan de här namnen kan jag ju inte uttala". Jag och han skrattade högt, vi var också de enda som skrattade.

Men det kommer bli kul, jag får väl kamouflera mig med dem och köpa munskydd och titta åt andra hållet vid tilltal. Då kanske de tycker jag är cool.

Imorgon ska jag ha fonetik, jag väntar med spänning på vilka lattjo lirare jag kommer få i den klassen. Förra året började fonetikläraren gråta för att asiaterna inte KUNDE säga croissant, utan sa klasann. 

iallafall fin utsikt på morgonen