De går branu

Nu efter alla möjliga tänkbara hinder som hemlöshet, pengabrist och psykisk stress (mitt favoritord) zoomade jag ut mitt liv en kort sekund och såg på det lite annorlunda. Samma känsla som man fick när man var liten när man tittade ner på sina fötter efter en hel sommar och märkte att de var längre bort än vanligt fick jag idag. Jag och mamma majchie har åstadkommit en hel del helt själva på den månaden vi varit här tillsammans.

Vi har:

- Inte bara lyckats bemästra fransk byråkrati vad gäller dossier när man letar lägenhet utan även out-smartat det genom att hitta den enda lägenheten i Paris som inte krävde det. Kalla det tur, jag kallar det skicklighet.

- Lyckats skaffa fina polare att hänga med vid eiffeltornet en solig hösteftermiddag och att Roya med på helgerna. (Roya är vårt favoritverb)

- Sökt jobb på varsitt håll och med vår nu slipade franska också lyckats få jobb.

- Handlat på ED oftare än vi har duschat vilket jag tycker är en bedrift värd att lägga märke till.

- Gjort det omöjliga: fått franskt bankkonto efter att ha fått skrivkramp efter samtliga 15 sidor av underskrift.

- Och bäst, enligt mig, JAG HAR FÅTT JOBB PÅ ZARA.

Japp, jag börjar jobba på zara på rue St honoré på måndag och det kommer bli awesome. Killen som anställer mig är från topp till tå klädd i prada och var inte sen att påpeka att jag mest ska vara där som prydnad, hälsa folk välkomna och se söt ut. Gäller att inte langa dålig hårdag då är jag outta-there.

-

Igår var jag hemma hos Persson, vi kollade på film och klämde i oss en väl över lagom mängd Bougogne tillsammans med smörgåspålägg utan bröd. Vin, ost och saucisson ska mina tre söner heta. De ska laga brunch till mig varje morgon och sjunga Elton John i kanon.

Trötthet och hunger konkurrerade med varandra och i bestämmelsen om att göra riktig mat vann tröttheten och det slutade med att vi låg under Perssons täcke med vinflaskan och googlade på bilder på corndogs och dreglade över tanken. Fake sister is the shiet.

I fredags drinkade jag med Johan, Erik och deras ryska kompis som var fett skön. Mest för att han bevisade att alla fördomar om ryssar är befogade. Han berättade om hur han och hans familj samlades kring bordet för att dricka vodka på kvällarna och att han hade ett basebollträ i baksätet på sin bil. När jag frågade om det sa han att jag kunde vara lugn eftersom han aldrig dödat någon, bara möblerat om ansiktet på en och annan stackars trafikant som råkat komma i hans väg. Fördomar är till för att bekräftas.

Imorgon börjar jag på Zara, jag ska infinna mig kl 13.00 polerad från topp till tå, iklädd kostym och redo att granskas noggrant av trendiga butiksbiträden. Nej, nej inte nervös alls.

Wish me luck, atottalör