Imorrn börjar allvaret

Idag var jag på Sorbonne och fick mitt schema. Att gå till skolan är ett projekt och varje gång man kommer dit blir man lika förvånad över hur människorna där tänker. De som jobbar i det huset där jag går är ett gäng bajsnödiga professorer som irriterar sig på hur många människor det finns i världen som inte pratar franska och tänker ”kan de inte bara lära sig någon gång.”

När man kommer in i huset blir man omedelbart korsförhörd om varför man är där trots att de vet exakt varför, de vill bara kunna rätta de som säger fel och lägga de grövsta språkfelen på minnet så de kan skratta åt det i personalrummet sen.

När man kommer in finns ett osynligt system som man omöjligt kan veta hur det fungerar om man inte har fått det förklarat för sig och när man sätter sig på fel plats tar någon en om armen och leder en till rätt plats. Typiskt fransmän, de kommer på system som inte syns för att kunna rätta de som gör fel och eftersom de inte har någon som helst organisatorisk förmåga blir detta alltid lite konstigt och de går på känsla istället.

Vet inte var all den här aggressionen kom ifrån… Jag är annars på väldigt bra humör idag, jag kom på hur mycket jag hade saknat skolan ändå och alla fantastiska kulturkrockar som förekommer på cours de civilisation francaise. Jag såg till exempel en asiat som blev utskälld för att hon inte kunde franska och därmed inte ens kunde säga ”det är väl därför jag är här?”

Jag har till och med saknat lodisarna som hänger runt st michel, hela gänget var där förutom min favoritlodis som dricker vinäger och pratar med sig själv. Synd.

Den här herrn och jag kommer ha mycket trevligt tillsammans i vinter

Med mig hem hade jag en fet antologi med fransk litteratur och ett papper som säger att jag nu går i skolan ett par timmar om dagen i gruppen avancé och att min frihet nu är slut. Nej, det ska bli kul att plugga igen jag tycker det är kul och vad ska man annars göra om man inte har skittråkiga föreläsningar och fonetikprov varje dag? Livet har vart alldeles för sött den senaste veckan det är dags för lite jobb nu. Michaela har förövrigt fått jobb på Cojean, en snäll restaurangkedja som helst anställer svenskar vilket vi gillar.

Jag är väldigt stolt över henne.

Jag är också otroligt stolt över att vi idag gick på möte med banken för att skaffa bankkonton. Efter 12 signerade papper har vi nu varsitt konto. Nu gäller det bara att fylla dem också.

Juste härom dagen var vi på ikea. Känns alltid lika värt det när man kommer dit och det spelar ingen roll att man åkte tre olika fordon för att komma dit två timmar senare när man ser det blågula meckat. Vi vallfärdade dit, mest för att äta husmanskost men också för att fylla de två resväskor vi hade släpat med oss med diverse attiraljer till vår lägenhet. Det fanns bland annat en enda trött tallrik när vi flyttade in så vi var tvungna att turas om att äta. När vi kom därifrån hade vi; En porslinsservis, förvaringsboxar, bestick, sittkuddar, massa onödigt skit, mätta magar och ett stulet bord. Ja, vi stal från ikea söndagen den 3 oktober, den som vill anmäla kan göra det men det var ett ärligt misstag. Typ. Vi ”glömde” betala för det och skyllde på att det var så billigt att det inte skulle göra någon betydande skillnad i herr kamprads ficka

.

Så, nu ska vi hem och färga håret och se om mitt blir rött eller blont.