14 februari 2010

Alla hjärtans dag - jo tack.

Igår var det "all in" och vi kände väl att man måste ha extra kul för att det skulle vara alla hjärtans dag efter 12-slaget. För Isabelle blev det kanske det men inte för mig.

Vi hade värmt upp i casa de jew i Marais och sen på La Perle när vi bestämde oss för att träffa Isabelles charmör från förra helgen på Showcase. Kul tänkte jag, jag kan väl hitta någon annan att hänga med - big mistake.
Hela den här kvällen blev lite "jinxed" tror jag när vi, precis innan klubbandet, smällde i oss varsin baguette med korv, pommes frites, lök och senap hos en lokal korvgubbe precis bredvid. Jag skulle nog avslutat kvällen där för efter det gick min kväll utför. Showcase är för övrigt ett ställe under en bro. Minimalismen gör sig påmind fast på ett pampigt sätt med vita trekanter som blinkar mot insidan av bron "Pont Alexandre III".

Iallafall

Efter 5 minuter fick jag orientera mig själv på det här stället där alla ser ut att behöva gå hem och lägga sig och jag ville göra det samma. Mitt i min konverra med en snubbe som hoppade av skolan för att spela fotboll med sina kompisar hör jag mitt namn i falsett och en pust av billigt rakvatten slår mig hårt i ansiktet. That's right, libanesen......
Resten av kvällen fick jag sitta med honom och hans afrikanska kompis som tyckte att det var jättekul att han fyllde 30 på alla hjärtans dag.

Hela tiden svär jag för mig själv i huvudet och försöker utöva telepati med Isabelle så vi kan gå hem men blir avbruten av en tjej med rött hår som frågar om jag är lesbisk.
Ser jag lesbisk ut?!

Jag är iallafall glad för Isabelles skull för hela dagen har hon gått runt och flinat fånigt och jag är förvånad över hur glad man kan bli av tonfisk till frukost. Hon gick till och med upp och joggade i ottan medan jag rullade runt i min säng utan lakan med gardinerna nerdragna. Jag tänkte att det inte är någon mening att gå upp idag om man ändå inte har sin pojkvän här.

När jag gick upp fanns det dock ett paket med praliner och ett gulligt kort från Isabelle och då vände mitt humör och rynkan mellan ögonbrynen slätades ut. Allt man behöver är att få höra att man är bra och det spelar inte så stor roll om det kommer från en kompis, kille eller lesbisk tjej på nattklubb. 

Men ikväll ska jag nog ändå krama min kudde och lyssna på Kent bara för att jag hatar dem så mycket. Lite bitter får man ju ändå vara på alla hjärtans dag.


1 kommentar: