9 februari 2010

Livet med 4 sockerbitar

Detta ögonblick är ett sådant som man bara vill trycka på "sparaknappen" och lägga på ett bra ställe för att öppna det när man känner sig låg. Det är ett sådant smarrigt ögonblick där allt bara är bra, Paris ler mot mig och jag kan inte sluta le tillbaka.

Svindyrt thé intas nu på café Courcelles där jag vet att merparten av våren kommer tillbringas. Jag har lagt i alla 4 sockerbitarna jag fick i thét för det är just så sött som livet är just nu. Jag kallpratade lite med servitören med svart väst och slips som tycker att det är väldigt intressant att jag kommer från Sverige när jag inte är blond and get this - han heter också Jean-luc. Classy.

Jag vill bli en sån där parisare som älskar livet och ost och har ett standard ansiktsuttryck som säger "kom inte här och kom här och tro att du är bättre än vi". Det är roligt hur alla kvinnorna här ser ut som att de just klev ur sängen och affischerna på Benicio del Toro från "Wolfman" verkar ha ska skalats av väggarna och applicerats på männens ansikten, alla ser så jävla förbannade ut, och jag älskar det

.


Kärleken till att titta på människor på gatan verkar vara ett släktdrag i den Backströmska familjen och efter matförtäring är det min favoritsyssla. Just nu står en upprörd fransyska med senapsgul kappa och pälshalsduk och pratar högljutt i telefon, antagligen på någon stackars pojkvän som köpte fel baguette till frukost. Nämnde jag att hon kedjeröker gaulaoise- cigaretter?

Det är skymning i Paris och allt är som det ska. Metron är försenad idag och överallt i 17e arrondissemanget sprids hoppet inför våren. Just nu är temperaturen nere vid 0-strecket och retas vilket vållar ännu mer wolfman-ilska hos invånarna, men alla vet i hemlighet att om ungefär två veckor kommer Paris ansikte åter igen att värmas upp och blommorna i parc Moncaeu att knoppa. Om ungefär två veckor kommer det Paris som vi alla älskar och som älskar oss att stå i blom och vi kommer vara ännu mer nöjda. Men jag vill ändå spara det här kalla ögonblicket någonstans på min dator och döpa det till min första fika på uteservering iår och det är awesome.

Jag dricker mitt på tok för söta the som nu är lika kallt som luften och nu har fått besk karaktär men det gör ingenting för snart är det vår.







1 kommentar:

  1. Yasmina, du skriver så fantastiskt fint och levande! Kramar från kalla Stockholm där våren definitivt inte kommer finnas om två veckor...

    SvaraRadera