Svindyrt thé intas nu på café Courcelles där jag vet att merparten av våren kommer tillbringas. Jag har lagt i alla 4 sockerbitarna jag fick i thét för det är just så sött som livet är just nu. Jag kallpratade lite med servitören med svart väst och slips som tycker att det är väldigt intressant att jag kommer från Sverige när jag inte är blond and get this - han heter också Jean-luc. Classy.
.
Kärleken till att titta på människor på gatan verkar vara ett släktdrag i den Backströmska familjen och efter matförtäring är det min favoritsyssla. Just nu står en upprörd fransyska med senapsgul kappa och pälshalsduk och pratar högljutt i telefon, antagligen på någon stackars pojkvän som köpte fel baguette till frukost. Nämnde jag att hon kedjeröker gaulaoise- cigaretter?
Det är skymning i Paris och allt är som det ska. Metron är försenad idag och överallt i 17e arrondissemanget sprids hoppet inför våren. Just nu är temperaturen nere vid 0-strecket och retas vilket vållar ännu mer wolfman-ilska hos invånarna, men alla vet i hemlighet att om ungefär två veckor kommer Paris ansikte åter igen att värmas upp och blommorna i parc Moncaeu att knoppa. Om ungefär två veckor kommer det Paris som vi alla älskar och som älskar oss att stå i blom och vi kommer vara ännu mer nöjda. Men jag vill ändå spara det här kalla ögonblicket någonstans på min dator och döpa det till min första fika på uteservering iår och det är awesome.
Jag dricker mitt på tok för söta the som nu är lika kallt som luften och nu har fått besk karaktär men det gör ingenting för snart är det vår.
Yasmina, du skriver så fantastiskt fint och levande! Kramar från kalla Stockholm där våren definitivt inte kommer finnas om två veckor...
SvaraRadera