Sightsseing och rakvatten

Nu ligger jag här i min positiva bäddsoffa och funderar på om jag ska byta lakan eller inte, om jag ska dammsuga eller inte. Jag bestämmer mig för att det blir inte och blir lite förvånad över att min förtjusning av att bo hemifrån nu förvandlats till samma nonchalans mot hemmasysslor jag hade i Stockholm. Fan då, min eufori har väl lagt sig en aning och faktumet att vi nu har stopp i duschen gör det inte roligare att göra slag i saken och laga middag. Dessutom är det smuligt på golvet. -.-

Idag har vi träffat "the Lebanese guy", en kille som skulle kunna vara 20 eller 40 som vi träffade på den där udda hemmafesten förra veckan. Apparently, äger hans mamma alla sightseeingbussar i Paris (?). Själv heter han Lucien och efter att jag råkat kalla honom för Lucifer en gång tror jag nog att jag sumpade alla chanser att bli omtyckt av honom. En sak bara: varför överdoserar alla män från mellanöstern rakvatten..? Undrar ba.  

      Anyway så där sitter vi alla på sightseeingbussen med denna varelse som är alldeles för seriös för sitt eget bästa och när han säger...

"so do you want to taste my Lebanese food at home?"

...var det dags att rymma från denna travelling circus då vårt tålamod med turistandet var slut. Vi satte oss på ett café vid Lafayette där servitören låtsades glömma bort oss. Jag smällde i mig en hel baguette med ost o skinka är nu nöjd med livet.

En sak till bara; hur lukrativt kan det vara att sälja miniatyrer av Eiffeltornet på gatan? Vissa saker med turism kommer jag aldrig förstå mig på och det var nog därför jag inte trivdes på sightseeing. Eller så var det för att rakvattnet på snubben fick mig att vilja hoppa från Pont Neuf. Kan inte bestämma vilket.

Time for siesta.