Guldbiljetten innebär en hel del för den som hittar den och alla ens tidigare erfarenheter ställs mot den nya man snart ska få och bleknar vid dennes sida.
Min biljett ledde till Paris där dvärgar spelar dragspel vid varje gatuslut och gubbar tuggar på cigaretter dagarna i ända.
Idag hade jag min day tour som började med en färd i något som de kallar för metro och varje gång den stannar har man kommit till en ny värld. Kläderna jag har på mig indikerar att jag inte kommer härifrån och invånarna undviker ögonkontakt, speciellt kvinnorna, jag har hört att de bits om man kommer dem för nära. Jag går av i Marais där allt är gjort av godis och det luktar sockervadd. Jag stirrar storögt på alla skyltar och en man med hög hatt och mustasch frågar om jag har gått vilse. Det hade jag och jag är så glad för det, hemma kan man inte tappa bort sig även om man försöker.
Genom staden flyter La Seine som består av mjuk sockerdricka och om man tittar riktigt noga ser man fiskar under ytan som sjunger sin sång. Allt här är annorlunda och jag är så lycklig för att just jag fick en guldbiljett hit.
Långt bort skymtar ett 300 meter högt torn som ser ut som bokstaven A och är gjort av tunna chokladstänger. Jag går igenom denna låtsasvärld och medan jag tittar på alla overkliga saker sjunker det in, det här min stad nu.
Efter en hel dag av intryck på alla mina 5 sinnen hade jag sett nog och jag hade fått ont i magen av allt det goda staden har att erbjuda, det är nu dags att återvända dit jag kom ifrån.
Medan jag går hem i solnedgången sjunger alla dvärgarna med dragspel på sånger av Edit Piaf och jag studsar hem på hennes viandes roses.
Det bästa av allt är att jag nu förvandlats från Kalle som bara hälsar på i detta paradis, till Mr Wonka som bor här permanent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar