Vi styrde kosan mot, en av Emmas vänner rekommenderad bar, La Perle. Där skulle kändisar och författare hänga hade vi fått info om. I viss mån var det även så men jag kan inte påstå att jag blev särskilt imponerad när huvudrollen i den franska filmen "Dobermann" svassade förbi, gjorde en väl inövad handskakning med bartendern för att sedan ställa sig i ett hörn så ingen skulle hoppa på honom och be om autograf..... please.
Stället är inget fancy men, som med allt franskt, som har en ruggig yta gömmer sig det goda på insidan. Människorna på La Perle var riktiga veteraner och hade tagit sig ett och annat järn i sina liv men de hade även en annan sak gemensamt. När vi gav oss in i hetsiga diskussioner med en snubbe om judar kröp det sakta fram att det denna Younatan från Jerusalem hade gemensamt med alla andra skäggiga typer med glasögon vid baren var ju judendomen. Denne Younatan och hans entourage hörde nog till de mest bisarra människor jag träffat. ALLT de sa var kul och det här med att gå till en dekadent bar i pyjamasliknande tröja som han spillt sylt på var nog ingen slump. Han hade koll på hur man såg ball ut. Hans side-kicks Michael och Ben (som såg ut som något djur taget ur Harry Potter) stod som accessoarer bredvid och de påpekade hela tiden hur mycket de älskar Danmark (?)
Kvällen fortsatte på Egoiste i Marais-området där alla kände bartendern och sket i att betala för drinkar, även vi. Plötsligt ramlar en bunt spelkvitton från Yonatans ficka varpå han med oförskämt fransk dialekt säger:
- Jag spelar på hästarna va, och jag vet alltid vilken som vinner
- Jaha hur då, sa jag
- Du vet judar luktar sig till pengarna
- Jaha hur då, sa jag
- Du vet judar luktar sig till pengarna
Måste jag skriva mer?
Lyssa på: Moby - Find my baby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar