Dra en lina efter skolan?

Nu börjar varje pusselbit som hittills varit lös, som till exempel hur man tvättar, falla på sin plats.

I vårt lilla hushåll har vi den här veckan kommit underfund med följande:

 - Soporna går inte ut av sig själva, hur mycket man än stirrar på dem och tänker att man just i det ögonblicket kanske, kanske skulle få magiska krafter - jag har provat.

- Slänger man saker på golvet stannar de där.

- Vad gäller bröd verkar det vara först till kvarn som gäller och man kan INTE rosta baguette i brödrosten.

- Man "plockar inte upp det där sen" hur mycket man än intalar sig själv att man kommer göra det.

- Kläderna på stolen kommer inte plötsligt på att de kan gå och därmed lägga sig till rätta på hyllorna i garderoben som är tomma.

Jag är väldigt glad för våra nya kunskaper hur tråkigt det än är att inse att man bara har sig själv att skylla om det kommer myror för att man har det så stökigt i rummet att man inte ser att det ligger en halväten godisbit i hörnet. så. Men det har ju inte hänt mig........

Haha förresten, härom dagen när jag skulle städa här hemma hittade jag något intorkat mellan kakelplattorna på golvet i köket. Efter jag försökt få bort det med foten men inte lyckats skrapade jag med en kniv och fick se att det under det svarta lagret med smuts låg ett gammalt Baby-Bel-skal där. Inte cool tjejer, inte cool.

Faktum är faktiskt att det nu börjar blir vardag att handla kex på Monoprix, svära åt bussen när den inte stannar och att se Eiffeltornet på väg till skolan. Juste, nu har vi ju börjat skolan vilket kanske är en av anledningarna till att saker nu börjar kännas mer "på sin plats". 

Skolan är för mig två timmar lektion med kontinuerligt misslyckade försök till konversation med socialt handikappade människor. Förlåt men varför vissa människor, som till exempel Isabelles plåster San från Korea som är rädd för att gå ut på kvällen på grund av att "kriminalitet", söker sig till Paris är något som kommer förbli ett mysterium. Nu kanske jag är för hård men jag är bara bitter för vad som hände när jag och en norsk tjej i min klass frågade om någon ville fika med oss efter skolan i fredags. För det första svarade ingen, för det andra betedde de sig som om vi stått och frågat om de ville dra en lina efter skolan och tittade åt andra hållet. Jag vet inte jag, jag kanske hade något i ansiktet men de det var som om någon precis spridit nervgas i hela rummet för de kunde inte ha blivit mer förlamade eller utrymt lokalen snabbare..... aja, their loss, eller?

I vilket fall som helst är väl saker i sin ordning nu, för nu är livet precis som det brukar vara. Man måste lära sig saker den hårda vägen, kampen mellan sötsuget och plånboken sinar aldrig, skolan gör en irriterad och kollektivtrafiken ÄR oberäknelig. Så ja, nu har alla pusselbitar fallit på plats och varje kväll när jag släcker lampan känner jag att jag har fått någonting gjort. Det brukar iofs för det mesta vara matförtäring men ändå!

Fait pas ci, fait pas ca - Jacques Dutronc